Läs senare

Adhd-diagnos i onödan

Utsatta barn felbedömsEn del av de barn som anses ha adhd kan i stället ha varit utsatta för trauman. Det menar Rebecca Dahl på Rädda Barnen, som vill lära fritidshemspersonal och andra i skolan hur de kan hjälpa elever som drabbats av svårigheter de inte lyckas bemästra.

Många av de flyktingar som kom till Sverige för ett par år sedan led av trauman de utsatts för, under flykten eller dessförinnan. Det stod snabbt klart för Rädda Barnens psykologer, som var i kontakt med några av barnen och ungdomarna. Lika tydligt var att kunskapen om trauman var mycket bristfällig bland dem som arbetade med flyktingarna. Rädda Barnen vidareutbildade därför ett tiotal psykologer och socio­nomer i traumakunskap, för att de sedan skulle kunna sprida sina insikter vidare. I fjol höll de kurser för 8 000 anställda på landets flyktingboenden. Det arbetet fortsätter men nu vill organisationen också nå nya grupper, inte minst inom skolan.

Alla som arbetar nära traumatiserade barn behöver veta hur de och deras ibland provocerande beteende ska bemötas. Kunskapen är dessutom inte alls begränsad till barn på flykt, utan gäller för alla med trauma – även de som har vuxit upp i Sverige. Sådana barn, som kanske levt i en familj där det förekommer missbruk eller blivit sexuellt utnyttjade, kan finnas i alla skolor, säger Rebecca Dahl som är en av Rädda Barnens utbildare.

Kunskapen har Rädda Barnen hämtat från Australien. Där har psykologen Howard Bath ställt samman den forskning som finns om trauman och hur de kan läkas. Med traumatiska händelser menas extremt påfrestande och skadliga skeenden som inte är möjliga att hantera, vare sig med kamp eller flykt. Vad som upplevs som traumatiskt varierar från person till person – bland annat beroende på ålder och utvecklingsnivå, personlighet, eventuell känsla av skuld för det inträffade och vilket stöd som ges.

Traumatiserade barn har ett överaktiverat stress­system, de är alltid på sin vakt, och ett underaktiverat regleringssystem, de förmår inte kontrollera sina känslor, impulser och beteenden. Särskilt skadligt är det att utsättas för trauman under de första levnadsåren, då förmågan att hantera intryck och upplevelser normalt ska tränas upp tillsammans med trygga vuxna, säger Rebecca Dahl.

Det finns en schablonbild av att relationer bara är viktiga om de innebär djupa samtal. Men korta bra möten ska inte förringas – de kan vara väldigt betydelsefulla

En beståndsdel i trauman är ofta just att barnen svikits av vuxenvärlden – antingen genom direkta angrepp eller genom att de vuxna som borde ha skyddat dem inte förmått göra det. Det kan leda till en misstro mot vuxna i gemen.

– Men det kan även påverka barnens syn på sig själva och till exempel få dem att känna att de inte är värda att älskas. De kan tänka att ”Jag har blivit slagen och försummad. Det händer inte alla, men det har hänt mig och alltså måste det vara något fel på mig”. Det är inget de uttrycker i ord, men kanske i handlingar som självskadebeteenden eller självmordsbenägenhet.

Andra vanliga symtom på trauman är hyperaktiv­itet, stress, depression, tillbakadragenhet, oro och ångest.

Det klassiska är ett utagerande beteende, där till synes små saker blir stora. En liten ledsenhet kan förvandlas till stark förtvivlan och något som går en emot kan leda till ett raseriutbrott.

Vissa av symtomen har trauman gemensamma med neuropsykiatriska åkommor. Rebecca Dahl misstänker att en del barn får sina svårigheter feldiagnosticerade.

När ska man söka hjälp?

Många barn som upplevt trauman kan återfå balansen genom god och medveten omsorg, men vissa behöver även psykologisk behandling. Tecken på det kan vara att barnet har flashbacks och sömnsvårigheter och försöker undvika sådant som påminner om traumat. Den fritidspedagog/lärare i fritidshem som känner stor oro för ett barn och ser att det inte verkar må bättre efter hand bör vända sig till skolans läkare, psykolog eller sköterska, så att de kan bedöma vilken hjälp som behövs.

Källa: Rebecca Dahl, Rädda Barnen.

Det är viktigt att förstå att det finns flera olika tänkbara orsaker till ett visst beteende. Koncentrationssvårigheter kan till exempel tyda på adhd, men också på ett upplevt trauma. I skolans värld vet alla vad adhd innebär, men få vet något om trauman. Därför kan förklaringen till ett barns svårigheter lätt bli snedvriden. Om det inte har adhd utan lider av ett trauma kanske det inte är läkemedel det behöver utan en stabil omsorgsmiljö.

Och just det är en medicin Rädda Barnen vill skriva ut till alla barn som drabbats av trauman. ­Rebecca­ ­Dahl och hennes kollegor lär ut Traumamedveten omsorg, TMO. Det är inte en behandling som psykologer ska behärska, utan ett förhållningssätt i vardagen som alla i barnens närhet kan ta till sig.

Tanken är att trauman ofta kan läkas genom god och stödjande daglig omvårdnad där tre grundlägg­ande behov tillgodoses.

För det första måste barnen känna trygghet. De vuxna behöver i handling och över tid visa att de är att lita på, att de lugnt står kvar och pratar och lyssnar även när barnen uppträder provocerande.

– Det handlar om upplevd trygghet, som inte går att skapa med logiska resonemang. Att barnen är tillsammans med fritidspedagoger i skolmiljö innebär inte i sig att de känner sig trygga, säger Rebecca Dahl.

För det andra måste barnen uppleva goda relationer till vuxna, som förmedlar tilltro och förväntningar men inte pressar och ställer krav. Det gäller att vara tillgänglig både fysiskt och känslomässigt oavsett hur och när barnen söker kontakt.

En elvaårig grabb med kepsen bak och fram kanske inte kommer fram till sin fritidspedagog och säger att han är ledsen och vill prata. För honom kan en knuff på axeln vara ett socialt mer accepterat sätt att bjuda in till samtal. Då måste den vuxne förstå det och inte bara säga att han inte får slå på folk.

Men de vuxna behöver också själva vara aktiva och försöka utveckla relationen, även när barnen är många och tiden känns knapp.

– Det finns en schablonbild av att relationer bara är viktiga om de innebär djupa samtal under flera år. Men korta bra möten ska inte förringas – de kan vara väldigt betydelsefulla för barnen.

För det tredje måste barnen få hjälp att lära sig hantera för dem svåra känslor och situationer. De behöver utveckla fungerande strategier, så de inte fastnar i att till exempel dra sig undan eller börja slåss.

I stället för att bara se och direkt korrigera olämpliga beteenden bör den vuxne fokusera på känslan som ligger bakom. Det handlar inte om att vara mesig och medgörlig utan om att vara ett fast stöd för barnet och försöka stilla, trösta och uppmuntra det.

Här kan olikheter i personalgruppen bli en rikedom, eftersom det ger barnen möjlighet att lära flera skilda sätt att reglera känslor och impulser, menar Rebecca Dahl.

– Alla som arbetar med människor är till viss del sina egna verktyg. Det är viktigt att vara medveten om sina styrkor och svagheter. Någon i personalgruppen kanske tycker det är helt lugnt när ett barn kastar saker omkring sig, men har svårt att hantera ett annat barn som bara sätter sig i ett hörn och inte vill göra någonting. För en kollega är det tvärtom. Därför gäller det att vara prestigelös och våga söka hjälp av varandra.

ur Lärarförbundets Magasin