Läs senare

Alfreds annorlunda VFU-uppdrag

VFUBättre självförtroende, tekniska licenser och kolkraftverk – allt rymdes inom Alfred Tholéns sista VFU i våras, då han ledde ett utvecklingsarbete om datorspel.

av Annika Dzedina
24 Aug 2017
24 Aug 2017
Skola och fritidshem ska arbeta med det som eleverna är intresserade av, som datorspel, tycker Alfred Tholén. Foto: Kristina Wirén

Alfred Tholén är ny lärare i fritidshem och tog examen från Linnéuniversitetet i våras. Under sin sista verksamhetsförlagda utbildning, VFU, drev han ett utvecklingsinriktat projekt på Falkenbergsskolan i Kalmar. Han gjorde det som sitt självständiga arbete, förut kallat examensarbete eller C-uppsats; Linnéuniversitetet är det första universitet som erbjuder studenterna detta upplägg. Alfred Tholén tycker att det är bland det nyttigaste han har gjort, han blev mycket säkrare i sin yrkesroll. Allt ansvar för projektet ligger på VFU-studenten, visserligen med stöd av handledare och universitet, men du måste själv planera, genomföra och utvärdera, berättar han.

Jag har lärt mig mycket av eleverna kan jag säga, somliga har spelat länge. Samtidigt finns det de som aldrig har spelat och jag har lärt mig lika mycket av dem

– Det är ju så man jobbar i verkligheten på fritidshemmet och nu vet jag hur jag ska hantera motgångar.

Alfred Tholén valde att arbeta med datorspelet Minecraft och fyllde fem veckor med kolkraftverk, lägenheter och sjukhus – och spelglada elever. Fritidshemmet hade redan arbetat en del med spelet och Alfred Tholén ville utveckla det eftersom han tycker att skolor och fritidshem måste arbeta med det som eleverna själva är intresserade av. Hans uppgift var också att utbilda fritidspedagogerna i hur man kan använda spelet.

Fingrarna rör sig snabbt och vant över tangenterna. Foto: Kristina Wirén

Vi är på plats på Alfred Tholéns nästsista dag på VFU:n, en onsdag i slutet av april. Jack Inga, som går i trean, bygger på en tågstation.

– Jag har lärt mig Minecraft hos en kompis och min pappa har ett legospel som jag också har spelat en del, säger han.

Plötsligt dyker en text upp på hans skärm: ”Ser bra ut Jack, det blir kanon”. Det är Alfred Tholén som sitter vid en annan dator och skriver till sin elev.

Sammanlagt var 25 elever involverade i projektet som pågick i fem veckor. Den första veckan ägnades helt åt planering tillsammans med de elever som ville vara med, och de resterande fyra veckorna gick åt till att spela datorspelet, en timme varje dag. Eleverna delade på tre datorer och arbetade två och två eller tre och tre.

Ett syfte med projektet var samarbete och eleverna har hela tiden arbetet två och två. Reglerna var att bygga en stad med allt som finns där, men utan bilar. Tre killar fick i uppdrag att bygga ”något stort och hemskt” så de valde att bygga ett kolkraftverk.

Husen som byggdes skulle vara i sten och taken i trä och de skulle vara proportionerligt byggda.

Alfred Tholén lärde sig mycket av eleverna under sin vfu. Foto: Kristina Wirén

– Spela fritt kan de göra hemma, säger Alfred Tholén och betonar att om fritidshemmet väljer att arbeta med datorspel, måste det finnas ett syfte och ett mål med det – som med allt annat arbete. Lärarna måste förbereda, utföra och utvärdera.

– Jag har lärt mig mycket av eleverna kan jag säga, somliga har spelat länge. Samtidigt finns det de som aldrig har spelat och jag har lärt mig lika mycket av dem, att förklara och att vara ödmjuk inför att vi alla kan olika saker, säger han.

Eleverna knappar på tangentborden, det går snabbt och lätt.

– Det är roligt att bygga för det finns inga gränser för vad du kan göra, berättar Tindra Lind Johansson i trean.

Bredvid henne sitter Agnes Engström och antecknar vad kompisen gör. Eleverna har bytt kompis varje gång, för att lära sig arbeta med olika personer.

Alfred Tholén berättar att det fanns en del jobbiga moment med utvecklingsarbetet – att saker tog längre tid än han först tänkte var en. Tekniska frågor en annan, som vilken sorts licenser som skulle fixas och hur många datorer de kunde få tillgång till. Och att vara projektledare i sig var lite jobbigt, att se till att allt rullar. Men att få genomföra ett helt projekt på egen hand gav honom självsäkerhet i yrkesrollen och en tillförsikt inför framtida projekt i fritidshemmet. Nu har han precis börjat en anställning på Oxelbergsskolans fritidshem i Norrköping.

– De har haft ett projekt med programmering, men jag tror jag ska komma in lite i jobbet innan jag sätter igång med egna projekt, säger han och skrattar.

Han vet att fritidshemmen på många håll har en besvärlig situation med stora grupper och få utbildade, men han tror att den situationen driver fram duktiga och engagerade lärare som verkligen vill arbeta i fritidshemmet. Och med engagerade lärare kommer kvaliteten att höjas och fritidshemmet att synliggöras, hoppas Alfred Tholén. Det viktigaste för fritidshemmen nu är att implementera det nya kapitlet i läroplanen och få utbildad personal. Alfred Tholén tror att receptet för att få fler unga att välja att utbilda sig till lärare i fritidshem, är att verkligen arbeta med de ramar och regelverk som finns – och att utvärdera! Han betonar det flera gånger.

– Jag tycker nästan att det är det viktigaste, att se på vad som blev bra och vad som blev mindre bra för att lära sig hur man kan gå vidare och göra på något annat sätt nästa gång. Inte ha aktiviteter bara för att man alltid haft dem. Det har jag nog lärt mig genom det här utvecklingsarbetet

Förberedelse för yrket

Linnéuniversitetet låter studenterna sedan några år välja mellan två sätt att skriva sitt självständiga arbete: forskningsbaserat eller utvecklingsbaserat. Det utvecklingsbaserade är som ett aktionsforskningsprojekt. Studenten planerar, genomför och utvärderar ett projekt på sin sista VFU.

– Det är ju inte säkert att allt blir lyckosamt, säger Marianne Dahl, lektor i pedagogik, men vi ville förbereda studenterna på hur det är att driva och utveckla ett arbete i fritidshem.

Studenterna skriver en rapport om arbetet och för dagbok under tiden de har VFU.

Det är inte så vanligt med den här typen av självständigt arbete, men Marianne Dahl berättar att andra utbildningar har visat intresse för Linnéuniversitetets arbetssätt.

Spara

Spara

ur Lärarförbundets Magasin