Läs senare

Äpplen till läroplan

Är det svårt att arbeta med läroplanen? Inte ett dugg, enligt Ektorpsringens ”frita” i Norrköping. Här har målen förvandlats till äpplen och blivit en del av vardagen, både för barn och personal.

30 Dec 2013
Äpplen till läroplan
Foto: Susanne Lundbäck

Det är ”fritaråd” i hus A på Ektorpsringens skola i Norrköping. Runt köksbordet sitter åtta fokuserade barn med pedagogen Marie Karlsson. Först får de i turordning berätta hur den gångna veckan har varit.
– Det var bra i går. Vi hade jättearbetsro, säger en flicka.

– Ja, det var lugnt, inte så mycket bråk. Vi hade lite småbråk först, men sedan löste vi det, fyller nästa i.

Lekte ni någonting med de nya leksakerna då? frågar Marie Karlsson.

”Ja”, säger barnen i kör och börjar prata i mun på varandra om hur roligt det är med de nya playmobilfigurerna. Och legot också. Marie Karlsson fördelar ordet och även de nya sparkcyklarna avhandlas. Sedan kommer momentet alla väntat på: ”Förslagslådan”. Barnen lutar sig nyfiket fram, några ställer sig på knä på stolarna för att se bättre. I lådan finns fyra lappar med förslag på aktiviteter, som olika barn har skrivit och stoppat ner under veckan. Marie Karlsson fördelar dem och barnen läser: ”Busungarna, petras, fryskull och pysselutställning.”

Foto: Susanne Lundbäck

Direkt efter att aktiviteterna blir kända plockar Marie Karlsson fram en korg med små inplastade pappersäpplen. Nu ska alla aktiviteter få sina mål i läroplanen, förenklat skrivna i var sitt äpple.

– Vad gör vi när vi har pysselutställning? frågar hon.

Förslagen blir:Foto: Susanne Lundbäck– Vi tränar på pilliga saker.

– Vi lär oss att samarbeta.

– Man hjälper till.

Barnen läser på olika äpplen och försöker matcha dem till aktiviteterna. Det blir flera diskussioner, till exempel hur ”petras” kan handla om att ”visa hänsyn” och hur flera aktiviteter faktiskt gör att barnen ”tränar på svenska språket”.

När äpplena är färdigplockade från korgen och varje aktivitet har fått några frukter, säger Marie Karlsson:

– Nu är det november, och då har vi bestämt att vi ska arbeta med matte. Därför har vi i personalen satt upp en aktivitet för nästa vecka, ifall det inte skulle komma något matteförslag från er: På tisdag ska vi vika flygplan och kasta, och mäta hur långt vi kommer. Låter det roligt?Foto: Susanne LundbäckFritarådet lider mot sitt slut, men planeringen fortsätter en stund till, i ett annat rum. Förslagen ska upp på stora whiteboarden och äpplena ska fästas på plats. Sedan får barnen möjlighet att skriva upp sig på olika aktiviteter.

Innan vi följer med barnen till den större lokalen på ”frita”, ber vi Marie Karlsson berätta om äpplen och fritidshemmets mål. Det visar sig att tre års utvecklingsarbete ligger bakom det vi har fått uppleva idag.

Allt började med att läroplanen skulle implementeras i skolans verksamhet, på kommunens initiativ. Nyckelpersoner valdes ut från skola, förskola och fritidshem, och Marie Karlsson var en av dem. Under första året fick nyckelpersonerna även utbildning i processledning vid Karlstads universitet. De träffades både i storgrupp och yrkesvis under ett års tid, för att stöta och blöta hur det praktiska arbetet skulle se ut.

– Hos oss blev det äppelträd. Det fanns ett äpple i läroplanens logga, så vi tänkte att det skulle passa, säger hon med ett leende.Foto: Susanne LundbäckMen från att skriva in läroplanstext i äpplen, till att faktiskt få in det i verksamheten, var inte gjort i en handvändning. Först sattes målen upp på en tavla, ett äpple för varje månad, mest för personalens skull. Uppdraget skulle bli synligt och tydligt. Men texten var svår att översätta till fritidshemmets verksamhet, så som den var formulerad. Här behövdes mer arbete.

– Vi ville att barnen skulle bli delaktiga också. Vi gjorde intervjuer och märkte att de inte förstod det här med äpplen. Sedan såg vi också att vissa mål är lättare att få med i det dagliga arbetet än andra. Med vissa får man tänka till lite mer.Foto: Susanne LundbäckDe komplicerade gröna månadsäpplena förvandlades så småningom till orangea, gula och röda äpplen med enklare budskap. Barnen aktiverades i processen. Fritarådet är ett led i detta, där barnen får vara delaktiga i planeringen i mindre grupper, så att alla kan komma till tals.

– Vi utgick från att barn till 95 procent lär sig det de själva får lära ut. Därför får de själva förklara för varandra varför de tycker att vissa aktiviteter passar ihop med vissa äpplen. Då blir det mer befäst.

Efter tre års arbete har läroplanens mål blivit ett färgglatt äppelträd, ympat med bananer. Varje månad har särskilda äpplen i fokus. Närmast stammen sitter frukter som inte är årstidsbundna, utan lika viktiga hela året. Bananerna är fritidshemmets egna mål och visioner som har tillkommit.

Foto: Susanne Lundbäck

Vad har då det här arbetet gjort för skillnad?

– Det har lyft vår kunskap om läroplanen väldigt mycket. I grund och botten är det samma saker vi gör, men medvetenheten gör att kvaliteten ökar. Vi ska vila på en pedagogisk grund och nu blir det tydligare att vi gör det vi ska, och att allt verkligen kommer med.

Samtidigt som personal och barn håller på med i stort sett samma aktiviteter, vinklar de in det tydligare på målet som ska uppfyllas, berättar Marie Karlsson.Foto: Susanne LundbäckHon tycker att läroplansarbetet även kan användas för att höja fritidshemmens status.

– Vi måste ju visa vad vi gör och förklara varför det är så viktigt. Det blir tydligare när det är kopplat till styrdokument, inte bara för oss, utan för barnen och föräldrarna också.

Vilka förutsättningar krävs för att arbeta på det här sättet? Ektorpsringens fritidshem har en rätt stor barngrupp. På avdelningen i Hus A är 70 barn inskrivna på fem personal, varav tre brukar finnas på plats på eftermiddagarna. Det som Marie Karlsson lyfter fram, som skiljer det här fritidshemmet från andra är följande:

– Vi har ledningens stöd och planeringstid. Jag tror att många skulle kunna jobba så här om de bara fick mer tid.Foto: Susanne LundbäckJust planeringstiden är ett ämne som märkbart engagerar Marie Karlsson. Hon har nyligen pratat med rektor om ytterligare utrymme för förberedelser.

– Vi har fått så mycket tid vi kan för planering, men det vi behöver är mer tid för praktisk förberedelse av verksamheten. Att fixa klart det som ska göras innan barnen kommer, som att klippa mallar, ta fram saker med mera. Om vi inte kan få mer ”planeringstid” får vi försöka döpa om det till ”förberedelsetid”.

Läroplansarbetet har spridit sig till flera avdelningar på rektor Anders Erikssons initiativ. Ett väl fungerande arbete ska spridas, och personalens driv och initiativförmåga ska det ges utrymme för. Det förklarar han i sitt arbetsrum ett hus längre bort. Fritidshemmens verksamhet tycks vara en hjärtefråga.

– Vi har en helhetssyn på barnen och tänker heldagsomsorg. Många av lärarna går också in och arbetar på fritidshemmet utan knussel, säger han och berättar om hur olika pedagogiska grepp kan komplettera varandra.

– Vi har vissa elever som vi inte kan ge en sådan bra skoldag som vill önskar, som lär sig bättre på fritidshemmet. Där har man en pedagogik som fungerar bra för vissa barn med särskilda behov. Jag tror att fritidspedagogiken skulle kunna genomsyra verksamheten i skolan ännu mer.Foto: Susanne LundbäckAtt läroplansarbetet även skulle innefatta fritidshemmen var en självklarhet både för Anders Eriksson, hans rektorskolleger och kommunens utbildningsansvariga. Rektorerna utsåg nyckelpersonerna och gav dem ”frihet inom tydliga ramar” att arbeta utifrån.

– Man måste ha ett ”down-up”-perspektiv om det ska hända något i utvecklingsväg. Om man ger pedagogerna frihet att tänka kreativt och lustfyllt, då händer det något. Sedan ska man förstärka där det kommer bra idéer.

Det är viktigt att lyfta och visa verksamheten på fritidshemmen, även för föräldrarna, så att de förstår att barnen går miste om något om de inte går på fritids, tycker Anders Eriksson.

– Fritidspedagogerna har sett sig förbisedda i reformen med lärarlegitimationerna. De är fantastiska pedagoger som är jätteviktiga att ha med i lärprocessen. Det handlar både om att nå sociala mål och kunskapsmål.Foto: Susanne LundbäckVi lämnar rektorn för att få träffa barnen ytterligare en stund. Fritarådet är slut, snart är det mellanmål. Men först ska nästa veckas planering slås fast. Några har gått hem, men ett 40-tal barn finns kvar i det stora rummet framför whiteboardtavlan. Marie Karlsson och kollegan Christian Sjöö skriver upp de olika förslagen från rådet och resonerar om hur de kan matcha planerna för veckan. Eftersom tre av förslagen – busungar, fryskull och petras – är lekar som kräver utrymmet i gymnastiksalen, föreslår pedagogerna att de buntas ihop. När veckans plan väl finns på tavlan, springer barnen fram och skriver upp sig på olika aktiviteter. Barnens egna förslag vinner i popularitet.

– ”Kan vi vara fler som gör pyssel tillsammans till utställningen?” frågar ett av barnen.

– Självklart, svarar Christian Sjöö, då samarbetar ni ju också.

Äpplena fästs upp på tavlan, intill aktiviteterna, och när allt är klart är det dags för mellis i köket. Om några timmar är det helg.

Från gröna äpplen till bananer

Läroplanens mål skrevs av, direkt in i gröna äpplen, ett för varje månad. De gröna äpplena var för komplicerade, så målen bröts ner till enklare budskap.

Personalen började jobba med målen, men barnen var inte särskilt delaktiga. Barnen fick bekanta sig mer med äpplena, och själva koppla aktiviteter till mål på fritarådet, där 10–14 barn turas om att delta varje vecka.

Ett stort äppelträd har vuxit fram med vissa mål kopplade till årstider och månader, medan andra som sitter i mitten, nära stammen, gäller hela året.

Äppelträdet har ympats med bananer, fritidshemmets egna mål.Foto: Susanne Lundbäck

ur Lärarförbundets Magasin