Läs senare

Är du bagare eller pedagog?

Fritidshemmets mål är bland annat att ge eleverna en meningsfull fritid, men vem är det som bestämmer vad det är? Är samma saker som skapar mening för pedagogerna, det som skapar mening för eleverna?

Studenten Emil Carlsson reflekterar över didaktiska strävanden som lärare i fritidshem står inför dagligen.

12 Jul 2013

Illustration: Helena Davidsson-Neppelberg

Mina erfarenheter från fritidshem under vfu, verksamhetsförlagd utbildning, säger mig att verksamma pedagoger ofta förlorar fokus på vad som är viktigt med verksamheten; elevernas trivsel och utveckling!
På Dimskolans fritidshem, Geten, går i huvudsak elever från årskurs tre.

Från min högskola hade jag fått med mig en uppgift att hålla i en aktivitet som skulle fokusera på matematikinlärning på fritidshemmet. Jag tänkte först att den matematikinlärning som förekommer på fritidshemmet, och majoriteten av det som lärs i fritidshemmet, oftast är informell eller icke-formell. Min nästa tanke var att om jag skulle göra en aktivitet där det var tydligt att den gick ut på att eleverna skulle lära sig något så skulle den inte slå på detta fritidshem. Ett tredje alternativ skulle vara att ta över bakningen. ”Där lär sig ju eleverna massor av matematik” brukar man höra från verksamma pedagoger. Teorin om detta handlar då om att eleverna lär sig om mängd, mått och så vidare genom att läsa recepten och kunna anknyta begreppen till verkligheten. Min erfarenhet av bakning med elever är dock den att pedagogen inte sätter fokus på rätt sak och omedvetet anser kunskapsinhämtningen trivial i jämförelse med resultatet. Produkten av aktiviteten blir därmed en kaka eller ett bröd, i stället för mer kunniga elever.

Jag har alltid tyckt att aktiviteter som bakning därför känts meningslösa, utöver den roliga delen förstås. Jag ville därför istället göra en aktivitet som hade tydliga mål, där det var tydligt vad eleverna skulle få ut av det hela. Jag frågade mig runt och kollade i matematikböcker såsom Nämnaren och hittade till slut en bildaktivitet som syftade till att lära eleverna geometriska former, något som de skulle kunna till vårens nationella prov. Jag var väldigt nöjd eftersom jag inte bara skulle få hålla på med bild (som är min inriktning i min utbildning) utan det skulle också vara mycket lätt att hitta stöd från styrdokumenten och skolan till varför jag skulle göra just denna aktivitet med dem som går i trean.

Det som slog mig efter att jag haft aktiviteten några gånger var att den egentligen inte skiljde sig så mycket från bakningen. På samma sätt som en elev kan gå igenom en bakningsaktivitet utan att lära sig något så gick det att gå igenom min aktivitet utan att lära sig något. Jag började förstå att det inte var aktiviteten i sig som avgjorde vad eleverna lärde sig, utan hur pedagogen styrde aktiviteten och vad denne ansåg vara viktigt att fokusera på. Det är svårt för eleverna att lära sig rätt saker om de inte vet vad som är viktigt. Så, det handlar inte så mycket om vad du gör, utan hur du gör det.

Under min tid på Dimskolan tänkte jag även på det ökande behovet av att hänvisa till styrdokumenten för att rättfärdiga det man gör. Som student är jag van att leta referenser, ibland bara för att de enligt uppgiften måste vara med. Det som förvånar mig är att jag ser verksamma pedagoger göra samma sak. Det sorgliga med detta är att fokus återigen läggs på fel sak. Man är väldigt upptagen med att rättfärdiga sina handlingar inför skolledning och vårdnadshavare och glömmer därför bort vad ens yrkesroll är. Fokusera inte på hur du ska rättfärdiga det för dina överordnade, utan hur du ska rättfärdiga det för dina elevers fortsatta utveckling.

Lite motsägande så anser jag dock att det är viktigt att erbjuda olika aktiviteter i fritidshemmet, framför allt nya aktiviteter. Något som jag under mina vikariat och vfu sett är att man som pedagog lätt blir bekväm. De aktiviteter som erbjuds är ofta de traditionella, såsom bakning, idrott eller pyssel. Jag menar inte att det är något fel i att erbjuda dessa aktiviteter, men runt omkring oss finns så mycket outnyttjad potential; elevernas intressen. Förutom att elevernas motivation kan ökas genom att implementera populärkultur i de traditionella aktiviteterna så kan nya aktiviteter skapas där eleverna själva tar ett större ansvar genom att det är de som besitter kunskapen. Behöver jag säga att detta resonemang har stort stöd i våra styrdokument?

För att ni ska slippa söka, här kommer ett par citat:

”De demokratiska principerna att kunna påverka, ta ansvar och vara delaktig ska omfatta alla elever. Elever ska ges inflytande över utbildningen. De ska fortlöpande stimuleras att ta aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen och hållas informerade i frågor som rör dem.”

(SKOLFS, 2011)

”Det är viktigt att personalen […] erbjuder barnen en meningsfull, stimulerande och utvecklande fritid som är varierad och utgår från barnens behov och intressen”

(Skolverket, 2007)

Emil Carlsson

utbildar sig till Grund­lärare inriktning fritidshem vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jön­köping. Under termin tre fick studenterna i uppgift att skriva en artikel under den verksamhetsförlagda utbildningen, vfu.

Artikeln skulle behandla olika frågeställningar utifrån tidigare teoretiska kunskaper om didaktik i fritidshem.

ur Lärarförbundets Magasin