Ingår i temat
Konflikthantering
Läs senare

”Barn lär sig ingenting av konflikter”

KonflikthanteringPersonalen i fritidshemmen bör se till att barn hamnar i så få konflikter som möjligt. Att uppleva misslyckanden och konflikter är negativt – och även skadligt – för barn som har svårt att reglera sina känslor.
Det anser Bo Hejlskov Elvén, psykologen som uppmärksammats för sina metoder kring lågaffektivt bemötande.

Den viktigaste uppgiften för fritidshemmen är att ge barnen en bra dag och ett bra liv genom att minimera utbrotten, tycker Bo Hejlskov Elvén. Foto: Aline Lessner

Barnet är argt och frustrerat och har börjat kasta möbler. Det är nu det är som viktigast att du som fritidspedagog eller lärare i fritidshem inte smittas av barnets känsloutbrott, höjer rösten eller ställer ultimatum. För att hjälpa barnet att komma över situationen kan du i stället använda din allra lugnaste röst, inta en avslappnad hållning, undvika ögonkontakt och använda tiden som verktyg – alltså vänta tills utbrottet passerat sin kulmen och börjat dala. Metoden lågaffektivt bemötande utvecklades först för att bemöta personer med autism, men praktiseras nu mer brett, så för vilka barn passar den? Vi frågade psykologen Bo Hejlskov Elvén, som är den som har tagit metoden till Sverige.

– Lågaffektivt bemötande är bra för många barn, inte enbart för barn med neuropsykiatriska diagnoser, även om det framför allt är viktigt att tänka på metoden då, säger han.

Bo Hejlskov Elvén förklarar hur viktigt han tycker att det är att tillämpa metoden just gentemot barn som har svårigheter med affektreglering, alltså att reglera sina känslor:

Styr upp rasten

Genom att strukturera rasten, som är en kritisk situation, kan man undvika många konflikter.

– Om vi är klassiskt fostrande kan vissa barn få dåliga liv. Som fritidspedagog kan du antingen ge barnet ett bra eller ett dåligt liv, det är den makt du har när du jobbar med andra människor.

Han berättar att en del fritidspedagoger och lärare i fritidshem har tyckt att han låter provocerande. Men sådana uttalanden är typiska för honom.

– Att barnet ska få just en bra dag – ett bra liv – är egentligen den viktigaste uppgiften för dig som jobbar i fritidshem. Du behöver varken ha pedagogglasögonen på dig eller fostra barn, men däremot se till att eftermiddagen blir bra, säger han.

Även om utbrott till följd av konflikter kanske inte helt går att undvika är det just detta som bör vara vårt mål, menar han. Ett utbrott är ett tecken på att barnet känner att det har misslyckats med en uppgift. Kanske var uppgiften för svår och misstänker man det bör situationen där kaoset uppstod utvärderas av personalen i efterhand så att inte samma mönster upprepas.

Foto: Istock

För barn är det inte alls lärorikt att misslyckas, tvärtom, anser Bo Hejlskov Elvén, är det inte ens nyttigt för barn med bra resurser, även om de kan gå vidare. Men för barn med svårigheter eller barn i gränslandet kan upprepade misslyckanden vara direkt skadliga. Metoderna, som personalen plockar fram för att bemöta barnet som tappat kontrollen, är därför enbart till för de gånger där man tyvärr inte har hittat bra sätt att förebygga själva konflikten. För det är främst förebyggande vi bör arbeta.

– Misslyckanden och konflikter innebär bara en dålig dag, ett dåligt liv. I stället lär sig barn av att lyckas, så det måste vi se till att de gör, då får de ett bra liv!

Ju större svårigheter barnet har, desto viktigare är det att vi har detta förebyggande tankesätt, så att de här barnen slipper hamna i konflikter och uppleva misslyckanden gång på gång. Han ger ett exempel:

– Mellan sju och tio procent av alla barn har för dålig social förmåga för att klara av en långrast. Utmärkande för dessa barn är att de har en bristande flexibilitet. När saker inte blir som de trodde, till exempel när de inte hinner fram till bästa cykeln först, så reagerar de starkt. Det gäller inte enbart barn med diagnoser som adhd eller autism. Därför rekommenderar jag att man som vuxen strukturerar rasten, så att barnet vet vad de ska göra, säger han.

Lågaffektivt bemötande:

  • Först hantera
  • Sedan utvärdera
  • Sist förändra

Tillbaka till barnet i början som kastar möbler. Nu skriker barnet ”jävla idiot”.

– Barnen agerar så för att det inte klarar av situationen, men vi ska inte trappa upp situationen utan trappa ner den, så vi ger barnet utrymme och backar i konfliktsituationen, som vuxen kan man till exempel säga ”förlåt, det fixar vi”, säger han.

Ett ökat röstläge från nu skulle bara trigga barnet än mer. Ställer du krav eller ultimatum nu, mitt i känsloutbrottet, så kommer ni ingenstans. Att förlora kontrollen är olustigt och det tycker barn också.

– Se till att det alltid finns en utväg. Vi vill inte känna oss trängda, varken psykiskt eller fysiskt. Det är därför som du inte ska säga ”nu lägger du av, annars…” Säg i stället ”det här blev ju tokigt, vill du göra si eller så?” Det ger barnet en upplevelse av att klara av situationen, man ger barnet en väg ut. Målet är att ingen skadas och att barn mår bra, det finns inget värde i konflikter, förklarar han.

Det är viktigt att inte glömma bort att utvärdera situationen, så att konflikterna verkligen går att förebygga, menar Bo Hejlskov Elvén.

– Jag ser det som ett sätt att vara med barn, men detta bemötande är olika viktigt beroende på om barnet har problem med affektreglering eller inte. Det är också viktigt att tänka på att metoden går ut på att först hantera situationen, sedan utvärdera och till sist göra förändringar för att det inte ska hända igen.

Så bemöter du barn som får utbrott:

  • Rösten – använd en lugn röst
  • Ögonen – undvik dominerande ögonkontakt
  • Kroppsspråk – undvik dominerande kroppsspråk
  • Fysiskt avstånd – träng inte barnet, håll dig en bit ifrån
  • Psykiskt avstånd – se till att barnet alltid har en utväg
  • Tiden – vi tror att vi måste få ett slut på utbrotten, men vänta
  • Utvärdera – vad kan du göra för att barnet ska lyckas bättre nästa gång?

Spara

ur Lärarförbundets Magasin