Läs senare

Danska SFO jobbar mot sociala mål

Fönstret krossades inte. Men det lossnade från sina gångjärn och pedagog Frank Nørgaard fick laga det så gott det gick. Efteråt blev det en allvarlig diskussion med de inblandade om ansvar, delaktighet och skuld.

03 Dec 2012

Foto: Ewa Levau
Vi befinner oss på SFO i Mørkhøj skole i Gladsaxe kommun utanför Köpenhamn. SFO, Skolefritidsordningen, är Danmarks motsvarighet till svenska fritidshem. Barnen, mellan sex och tio, är högljudda, glada och många. Pedagogerna få.
– För tio år sedan var vi mer än dubbelt så många vuxna. I dag är vi en pedagog på 25 barn. Det är klart att det känns, säger Frank Nørgaard.

Bråket han just rett ut började med att några av flickorna i trean fick lov att vara i ett av klassrummen som i normala fall är låsta. Utanför fönstret började några pojkar retas och så småningom eskalerade det hela till ett fullskaligt tumult där barnen slet och drog i fönstret, ett gäng från utsidan och ett från insidan.

– Väldigt mycket av mitt arbete handlar om konflikthantering. Vi pratade om konsekvenser, vad hade hänt om rutan gått sönder? Och om ansvar. Det är viktigt att se sin egen del, inte bara skylla på de andra. Att förstå att det finns mer än en sanning. Det tog en stund men så småningom kom vi fram till en förståelse för att alla hade del i det som hänt.

Mørkhøj skole ligger mitt inne i ett lugnt villaområde. 180 barn är inskrivna på fritidshemmet som är uppdelat på två breda korridorer med fyra avdelningar i varje. Dessutom har man tillgång till två gymnastiksalar och gården där det just nu pågår rephoppning.

SFO öppnar klockan sju på morgonen. Två av de tio pedagogerna – den danska titeln för såväl fritidspedagoger som förskollärare – tar emot eleverna för frukost. Målet är en lugn start på dagen, man tänder stearinljus och dricker te. På fredagarna samlas elever och personal i aulan för en gemensam morgonsamling. Då sitter alla på golvet och oftast sjunger man några sånger tillsammans. Men om någon vecka blir det annorlunda. Då ska flickorna som övar cheerleading visa vad de lärt sig.

För Sofi Christiansen, pedagogstuderande som gör sin praktik på skolan och leder projektet, handlar det inte bara om att det ska vara roligt för deltagarna.

– Träningen ger också möjlighet att träna motorik och samarbetsförmåga, säger hon.

Pedagoger och lärare på skolan samarbetar mycket och har gemensam planering en timme i veckan. Just nu pågår ett månadslångt projekt för eleverna i årskurs 1–3 som de två yrkesgrupperna utformat tillsammans.Foto: Ewa Levau– Temaveckorna kan handla om att lära matematik med kroppen, att lära danska på ett annorlunda sätt eller om bildkonst, säger SFO-chefen Thomas Hindberg.

– Man skapar åtta olika verkstäder som barnen får gå runt mellan. Barngrupperna är åldersblandade och alla ska pröva alla verkstäder. I varje verkstad finns en pedagog och en lärare. Var och en får pröva på efter sin egen förmåga. Ofta är en tredjeklassare och en försteklassare på olika nivå men inte alltid. En elev i ettan kan förstå lika mycket matematik som en i trean.

SFO har kritiserats för att vara för mycket lek och för lite allvar. Men det stämmer inte, menar Thomas Hindborg.

– SFO ska också vara lek, det är inte samma sak som skola utan ett frirum. Men vi har även handfasta mål för verksamheten. Varje år i juni planerar lärare och pedagoger tillsammans hur man ska nå ett antal sociala mål under nästa läsår.

De sociala målen fastställs inte centralt utan varje kommun utformar sina egna. I Gladsaxe har man valt att arbeta med självkontroll, självkänsla, samarbete, ansvar, empati samt fantasi och uttryck. I år ligger fokus på ansvar och empati. Med tanke på de senaste årens utveckling högaktuella teman. Det stora diskussionsämnet är integrering av elever som tidigare fått specialundervisning eller gått i specialskolor på grund av särskilda svårigheter. I bråket med fönstret var det just några utagerande pojkar som hade en central roll.

– Många av de här barnen har svårt att klara av lösa ramar men personalen är otroligt duktig, säger Thomas Hindborg.

– De två avdelningsledare som leder den dagliga SFO-verksamheten har många samtal med de övriga pedagogerna. På våra måndagsmöten tar vi också ofta upp den här typen av problem.

Varje dag träffas pedagogerna kvart över tolv för att strukturera eftermiddagens aktiviteter. Som regel erbjuds barnen ett antal aktiviteter som att spela brännboll, sy eller hoppa rep. De väljs så att det ska finnas något som passar alla och med förhoppningen att barnen ska fördela sig någorlunda jämt mellan dem.

Halv tre är det mellanmål. I Danmark är skolmaten inte gratis men det enkla mellanmålet – i dag hembakt bröd med eller utan smör – bjuder skolan på. Mellanmålet innebär också en liten stunds mental vila. När vi kikar in på avdelningarna pågår högläsning i alla rum.

Kirsten Ørsted läser ”Stiktosset” av Janne Hejgaard, en bok som handlar om ilska och olika sätt att hantera vrede. Är det bra att bli arg eller ska man försöka låta bli? Hur slutar man vara arg? Finns det något bra sätt att vara ilsken på eller är det alltid dåligt?

– En bra bok om svåra känslor, säger Kirsten Ørsted, som fortfarande trivs med jobbet trots radikala förändringar.

– När jag började var vi 2,5 pedagoger på 25 barn, nu är vi nere i en. Jag klarar det tack vare min långa erfarenhet men är rätt slut i huvudet när jag kommer hem från jobbet.

Hon visar oss børnehaveklassen längst ner i korridoren. Där undervisar hon sexåringar tillsammans med en pedagog. Rummet är en blandning av ett traditionellt klassrum och en förskola – här samsas lek och allvar rent fysiskt och tennisbollar på stolsbenen hjälper till att hålla ljudnivån nere.Foto: Ewa LevauPå Frank Nørgaards avdelning bygger barnen projekt på det långa legobordet. I mitten sitter kungen och drottningen. De används för konfliktlösning.

– Om det blir bråk och barnen inte själva kan reda ut saken går vi till kungen och drottningen för att få hjälp. Var och en får förklara vad det var som hände för legofigurerna och det är faktiskt lite enklare än att prata med den som man bråkade med. Jag har själv kommit på idén och haft god nytta av den, säger Frank Nørgaard.

Framåt fyra börjar barnen troppa av och ljudnivån sjunker. Klockan fem stänger SFO.

ur Lärarförbundets Magasin