Läs senare

Delårsrapport från en pedagog

10 Apr 2016

Jag heter Jonas Wallman och arbetar som fritidspedagog. Just nu mår jag oförskämt bra i min yrkesroll. Jag har erfarenheter att plocka ur ryggsäcken som ger mig trygghet. Jag har orken att ta en rejäl bandymatch samt att ännu ett år orka tjata om var snöbollskastning får ske eller inte ske. Känner fortfar­ande suget att utveckla mig och vill ta nya kliv i min yrkesroll. Jag brinner verkligen för fritidshemmet och fritidspedagogiken och upplever att de är viktiga platser i ett barns uppväxt och i en familjs liv.

Snart halva yrkeslivet avklarat och jag tänker att denna text får bli min delårsrapport, min stund att se över plus- och minus­kontot hos företag ”Jonas Fritidspedagog AB”. Mitt yrkesval har jag sällan behövt ångra och snudd på alla dagar har jag med lätthet styrt stegen mot jobbet.

På de snart 20 åren jag varit verksam har oerhört mycket hänt med yrket jag valt: skolintegrering, ny titulering, legitimering, nya läroplaner, nya avtal och inte minst ökande barngruppsstorlekar och minskad personaltäthet. Få yrken kan väl ha upplevt så omvälvande förändringar som fritidspedagogens har.

Jag anser att all utveckling är god utveckling så länge man kan stanna upp och göra om det man råkade tänka fel om eller råkade göra fel i. På minuskontot sticker den eviga skolifieringen ut. Jag är inte lärare och brinner inte för klassrummet eller den pedagogik den förmedlar. Den delen lämnar jag över till andra duktiga människor med ett annat kall än mitt. På plussidan finns alla de fantastiska människor jag genom åren stött på: duktiga medarbetare, härliga föräldrar och underbara barn. Jag kan bara hoppas att när jag om cirka 25 år gör bokslut med mitt yrkesliv kan konstatera att utvecklingen stannade upp, såg sig omkring och valde rätt väg. Även att mitt yrke fått det erkännande jag så starkt upplever det förtjänar… om inte för oss fritidspedagoger så för alla föräldrar och alla barn som är beroende av oss, vårt slit och vår glöd.

ur Lärarförbundets Magasin