Läs senare

Fantasy väcker samtal om rätt & fel

I blickpunktenNär Rots fritids i Älvdalen började högläsa Harry Potter uppstod genast en diskussion om alla människors lika värde.

av Linda Kling
10 Feb 2017
10 Feb 2017
Fantasylitteratur utgör en utmärkt grund för värdegrundsarbete visar forskaren Malin Alkestrand i en ny avhandling.

Den föräldralösa Harry Potter växer upp hos familjen Dursley. Under sina första tio år sover han i en liten skrubb under trappan, tvingas städa och laga mat, utstå hån och elaka kommentarer. Allt detta samtidigt som paret Dursleys biologiska son, Dudley, överöses med presenter, pussar och godsaker.

– Barnen reagerade väldigt starkt på detta. De nästan skrek rakt ut att så får man inte göra, alla är lika mycket värda, säger Katarzyna Jagiello som arbetar på Rots fritidshem i Älvdalen.

Som en del av hela skolans arbete med litteratur började hon i höstas läsa högt ur den nya illustrerade utgåvan av Harry Potter. Ett kapitel, en gång i veckan. Hittills har de läst sex kapitel och varje gång har diskussioner utbrutit. Nästan uteslutande rör de värdegrundsfrågor.

– Barnen avbryter mig mitt i för att de blir förfärade av hur familjen Dursley behandlar Harry. De jämför med sig själva och sina syskon och tycker att herr och fru Dursley gör helt fel, berättar Katarzyna Jagiello.

Historien om Harry Potter sorterar under fantasygenren, där övernaturliga företeelser spelar stor roll och magi är en viktig ingrediens.

Det gör det möjligt för läsaren att se maktfrågor utifrån och kritiskt granska dem

Malin Alkestrand är lärare och filosfie doktor i litteraturvetenskap. I sin avhandling Magiska möjligheter: Harry Potter, Artemis Fowl och Cirkeln i skolans värdegrundsarbete undersöker hon hur fantasylitteratur kan användas i klassrummet för att diskutera värdegrundsfrågor.

– De maktförhållanden som beskrivs i fantasylitteraturens magiska världar speglar verklighetens motsvarigheter. De går att relatera till, men fantasyformen gör att det skapas en distans som avdramatiserar känsliga frågor. Det gör det möjligt för läsaren att se maktfrågor utifrån och kritiskt granska dem, säger hon.

Om fantasy

  • Kulturell genre där en avvikande verklighet, en fantasivärld, är grunden.
  • I fantasyböcker beskrivs händelser som läsaren anser omöjliga på ett realistiskt sätt.
  • Magi och övernaturliga företeelser är viktiga inslag.
  • Ofta existerar två världar: den verkliga och den fantastiska. Då finns en portal av något slag, till exempel en magisk dörr eller ett magiskt hål, genom vilken huvudpersonen kan ta sig.

Källa: NE, Wikipedia

I berättelsen om Harry Potter är familjen Dursley mugglare, alltså icke-magiker. Men styvföräldrarna känner till att Harry är trollkarl, något han vid den här tidpunkten själv är ovetandes om. Rädslan för det okända – till exempel människor som faller utanför normen – och vad det kan leda till är inte svårt att finna exempel på även i den verkliga världen.

I sin avhandling analyserar Malin Alkestrand hur Harry Potter, Artemis Fowl och Cirkeln problematiserar demokrati, mänskliga rättigheter och kulturell mångfald. Hennes slutsats är att – den didaktiska potentialen är stor och här finns goda möjligheter att engagera eleverna. Harry Potter-böckerna har ju lästs och hyllats av miljontals barn och unga.

Vill man inte läsa Harry Potter så finns det gott om andra fantasyböcker som passar för barn i fritidsåldern. Malin Alkestrand nämner till exempel Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta som är en bra utgångspunkt för samtal om demokrati och tron på den egna förmågan att förändra.

Som lärare vet hon att värdegrundsarbetet kan vara svårt att få in i undervisningen.

– Genom att visa på fantasyns möjligheter vill jag både underlätta värdegrundsarbetet och slå ett slag för litteraturgenren som inte haft någon framträdande roll i skolan tidigare. Den här metoden ger dess­utom eleverna ett nytt sätt att analysera litteratur.

Boksamtal är grunden om man vill arbeta med värdegrundsfrågor utifrån litteratur, och ett bra sätt att fördjupa kan vara skapande verksamhet, speciellt på fritids, menar Malin Alkestrand.

– På fritids finns det mer tid för skapande verksamhet. Man kan till exempel bygga en magisk portal som leder in i en annan värld som barnen får hitta på själva.

På Rots fritidshem i Älvdalen har barn och personal tillsammans skapat en Harry Potter-hörna med bilder på karaktärerna. Barnen har även gjort egna ugglor och trollstavar.

”Sagan ett filter mot det hemska”

Genom fantasy kan barn- och ungdomsförfattaren Jo Salmson skriva om de stora och svåra ­frågorna utan att komma allt för nära.

– Jag hade inte kunnat skriva mina fantasyserier som realistiska romaner, då hade de blivit för hemska, säger hon.

Trots att hennes böcker riktar sig till barn mellan nio och tolv så säger hon att hon skriver för sin egen skull. Att det främst blivit fantasy – Jo Salmson har gett ut fem fantasyserier med fyra till sex böcker i varje – beror på att ”det är så hennes hjärna fungerar”.

– Jag har aldrig tyckt om att läsa böcker där jag blir skriven på näsan. Jag vill upptäcka själv. Det får man i fantasy, säger Jo Salmson, eller Catharina Wrååk som hon egentligen heter.

Hennes böcker utgår från hennes egna erfarenheter och tankar. Nedstuvade i sagoform blir de allmängiltiga, eftersom sagan tillåter personlig tolkning, menar hon.

– Människan är en komplicerad varelse. I alla tider har vi kämpat mot dem som inte tillhör vår egen grupp. Men våra berättelser och sagor liknar varandra över hela jorden och förenar oss. Utan sagorna som förmedlande länkar tror jag att vi hade haft svårt att överleva som släkte, så viktiga tror jag att de har varit och fortfarande är, säger Catharina Wrååk.

Fantasygenren hade länge en låg ställning, men den har stärkts på senare år, tycker hon.

– Den har fått ta mer plats i skolan också i och med en yngre lärargrupp som förstår att fantasy inte bara är på lek, säger Catharina Wrååk.

– I serien Maros resa till exempel ska Maros storasyster, och så småningom även han själv, giftas bort. Det finns många barn i Sverige i dag som riskerar att bli bortgifta, men vi kan inte diskutera deras erfarenheter i klassrummet. Det vore att tala illa om deras föräldrar och det går inte. Men Maros situation går att diskutera eftersom han är en fiktiv figur, säger Catharina Wrååk.

ur Lärarförbundets Magasin