Läs senare

Mer jämställt med gröna gårdar

I BLICKPUNKTENPojkar spelar boll och flickor sitter och pratar. Gamla könsroller lever vidare på skolgården. Men mer grönska kan ändra på det – och stötta barnens lärande.

28 Okt 2016
Mer jämställt med gröna gårdar

– På skolgården är de traditionella lekmönstren ännu tydligare än på förskolans gård, säger Malin Segerlund, utvecklingspedagog i Skellefteå kommun.

Hon har jobbat med ett projekt för jämställda utemiljöer i skola och förskola där hon har kartlagt gårdar och intervjuat barn om hur de leker. Barnen har fått fota skolgården utifrån olika värdeord som: tillsammans, ensam, rädd, trygg, flicka och pojke. Resultatet visar att barnen leker könsuppdelat och utnyttjar olika delar av gården. För att bedöma gårdarna använde Malin Segerlund en checklista för ”lekvärdesfaktorer”. I den delas gården in i tre olika zoner: En trygg och lugn med sittplatser närmast huset, en så kallad vidlyftig zon med rörelseytor och lekredskap och en vild zon med träd och buskar. Malin Segerlunds undersökning visar att flickor framför allt rör sig i den trygga zonen närmast skolbyggnaden och i den vilda, där de får vara ifred. Pojkarna dominerar i delen med ytor för rörelse och sport.

Enligt Malin Segerlund är den stora skillnaden mellan förskola och skola att skolgårdar består till största delen av asfalt och är anpassade efter traditionella killsporter som fotboll. Hon tycker att man måste ifrågasätta hur man inreder skolgårdar när de för vidare gamla roller.

– Lekredskap är inte ojämställda i sig, men de är könskodade. Därför har de vuxna en jätteviktig roll för vad barnen gör ute. Risken är att barnen gör automatiska val om man inte agerar.

När man gör ombyggnader och nya gårdar i Skellefteå framöver kommer det planteras in mer tålig grönska och färre lekredskap som gungor. Mer grönska på gården främjar nämligen bland annat jämställdhet.

– Forskning visar att naturen inte är färgad av kön på samma sätt som saker, säger Malin Segerlund.

Det blir också lättare att dra nytta av lärmiljön ute om man har en levande gård, tycker hon. Att följa naturens kretslopp och årstidsväxlingar och få en förståelse för närmiljön.

Men om man inte har några gröna ytor, träd eller möjligheter att göra om gården? Vad gör man då? Man kan alltid plantera något, uppmuntrar Malin Segerlund.

– Starta några odlingslådor, försök få in lite vatten någonstans eller måla på asfalten. Sätt upp fågelholkar. Be om barnens idéer!

En person som kan mycket om utemiljöer är landskapsarkitekten Petter Åkerblom. Han har varit med och tagit fram Boverkets nya vägledning Gör plats för barn och unga! Den handlar om hur man ska tänka när man ger en gård form och innehåll, hur man tar hand om den och hur barn kan påverka utemiljön. 

Nya riktlinjer och inspiration

Förra året kom en ny vägledning för alla som jobbar med barns utemiljö. Boverket har också gett ut nya Allmänna råd om friyta. Där står att det ska finnas kuperad mark, bland­ad vegetation och sunda sol- och skuggförhållanden. Det finns ingen tvingande lag kring gårdens yta. Men i vägledningen har man vågat sig på en rekommendation: 30 kvadratmeter per elev i skolan.

Ladda ner Gör plats för barn och unga! och Allmänna råd om friyta (BFS 2015:1) på www.boverket.se

För att utvärdera gården kan man använda en checklista för lekvärdesfaktorer som Malmö stad tagit fram. Enligt den bör gården ha tre zoner:

En ”trygg” zon närmast huset som erbjuder lugn och ro. Här finns ofta bänkar, bord och sandlåda.
En ”vidlyftig” zon utanför den trygga med stora rörelse­ytor, kullar och lekredskap.
Längst ut på gården finns en ”vild” zon med tåliga träd och buskar där barnen kan få känslan av att vara ifred.

Sök på ”Lekvärdesfaktorer för förskolegårdar i Malmö” för att ladda ner hela checklistan på www.malmo.se

– Om man har en tråkig gård och undrar vad man ska göra kan man använda texten för att inspireras, eller för att övertyga chefer och huvudmän, säger Petter Åkerblom, som till vardags jobbar på tankesmedjan Movium vid Sveriges lantbruksuniversitet.

En grön utemiljö med tillräckligt stora och kuperade ytor för rörelse bidrar till barns hälsa, utforskande, kreativitet, samarbete och nyfikenhet, betonar han. Så ska det vara kvalitet på skolgården måste det finnas tillräckligt stor friyta.

– Leken störs om det är för tråkigt eller för litet.

Malin Segerlund i Skellefteå tycker sig se att intresset för utepedagogik ökar. Även föräldrarna tycker att utemiljön är viktig visar kommunens undersökningar.

– Jag tycker jag hör uttrycket ”barns rätt till skrubbsår” mer och mer. Många säger att förut lekte vi mer i skog och mark, men att säkerhetstänket i dag har blivit för strikt.

När det gäller diskussioner om säkerheten på skolgården hänvisar Petter Åkerblom gärna till forskaren Elin Beate Sandseter. Att klättra, hänga och hoppa är livsviktigt för att lära sig behärska sin kropp och sitt mod, enligt henne. Liksom att uppleva hög fart i verkligheten. Till och med att närma sig eld, djupt vatten och tunn is måste man få pröva.

– Hon visar att barn har behov av att utmana sig själva, lagom mycket, på gränsen till det som är otäckt. Om vi stoppar barnen i försöken att utmana sina kroppar då stoppar vi också hjärnans utveckling, säger Petter Åkerblom.

ur Lärarförbundets Magasin