Läs senare

Gilla eller ogilla?

07 Feb 2018
Mattias Lundqvist, fritidspedagog och mellanstadielärare
Foto: Anneli Hildonen

Umgås du med dina barn eller elever i sociala medier? ­Bonnie Stewart, som ställer frågan till sina åhörare under en ­föreläsning, är kanadensisk forskare och lärarutbildare som ­specialiserat sig på att studera hur vi beter oss ”online”. ­

Mitt första spontana svar är nej, jag interagerar ogärna med mina elever på sociala medier. De är för unga för att ha Facebook, Instagram och you name it och jag vill dra en tydlig gräns mellan mitt pedagog-jag och mitt privat-jag.

Många är vi vuxna som förfasats över hur barn surfar omkring på Snapschat, Kik och andra sociala forum. De borde vara ute och umgås med kamrater på riktigt i stället. Ändå blundar vi, låter barnen hållas och kanske lever i någon slags kombination av förnekelse och förskjutning. ”Det här är något ont och samtidigt en fluga som säkert är borta imorgon.”

De är för unga för att ha Facebook, Instagram och you name it …

Men inget kan vara mer fel. Världen på nätet är minst lika verklig som den värld vi vill kalla riktig för många barn och unga. Därför är det något vi måste förhålla oss till och behärska.

Den är heller inte helt av ondo, säger Bonnie Stewart och berättar om Jillian från den nordamerikanska småstaden Charlotteville. En stad som låter som inskränktheten personifierad. Med sitt blå hår och extrema intresse för allt japanskt ses Jillian minst sagt som en kuf i skolan. Ingen vare sig vill eller vågar leka med henne.

För Jillian blev internet räddningen. Här hittade hon likasinnade, började blogga och videoblogga och plötsligt hade hon fått massor av följare från ställen i världen ingen i Charlotteville hade hört talas om. Hon förvandlades från en nörd till att bli cool och började till och med tjäna pengar på det. Det finns naturligtvis många ­Jillians i världen som på samma sätt skulle kunna räddas från utanförskap genom att vidga sina vyer och hitta nya kanaler där de blir accepterade för den de är.

På nätet finns både gott och ont. Därför är det extra viktigt att vi vuxna är där. Vi ska vägleda, visa på farorna men också klargöra möjligheterna. Själv är jag fortfarande lite tvivlande till att frottera mig på nätet med barn och elever som jag möter i arbetslivet, men mina ögon har öppnats en aning. När de ändå finns där, vad vi än tycker om det, gör vi vuxna nog klokt i att närvara ­istället för att fördöma.

ur Lärarförbundets Magasin