Läs senare

Hola, hola! Spanska i Helsingborg

ReportageSpanskkurs i fritidshemmet, utan att det behöver vara barnens modersmål. Det har Maritza Martinez Rasmussen sett till att ordna på sin arbetsplats i Helsingborg.

17 Maj 2017
Hur presenterar man sig på spanska? Foto: Stefan Lindblom

Det är eftermiddag och mellanmålet har just avslutats på fritidshemmet på Vittra Adolfsberg i Helsingborg. I klassrummet som under skoltid används av ettorna sitter nu en grupp energipåfyllda fritidshemsbarn på en röd matta framför white-­boarden. De verkar ha rätt mycket spring i benen, det studsar och spritter, men på frågan om de inte hellre skulle vilja gå ut och leka säger Sara Beir, som går i tvåan:

– Nej, det här är kul. Och jag gör det för min framtid.

Barnen ska ha spanska med sin fritidspedagog Maritza Martinez Rasmussen. De erbjuds en timmes spanskkurs tillsammans med henne varje måndagseftermiddag. Det är helt frivilligt. Men ändå har 19 av 45 barn valt att skriva in sig i Maritzas listor. Alla kommer inte varje gång, men ofta är de flesta närvarande. I dag ska de få träna på att presentera sig och hålla i mini-intervjuer två och två. Maritza Martinez Rasmussen undrar om någon vill börja, för att visa de andra hur man kan göra. Flera händer far entusiastiskt upp i luften. Men det blir Rudaina Baniahamsa och Heba Lamna som får ställa sig upp.

Att öva spanska med mig ska vara som en lek och helt frivilligt. Om någon tröttnar och vill gå ut och spela fotboll mitt i, kan jag inte säga något. Men faktum är att det aldrig har hänt

– Como te llamas, cuanto años tienes, como se llama tu papa´, undrar Heba Lamna.

Koncentrerat svarar Rudaina Baniahamsa på frågorna, en efter en.

Maritza Martinez Rasmussen är ursprungligen från Kuba och spanska är hennes modersmål. Hon är utbildad fritidspedagog i födelselandet och jobbade många år i kubanska fritidshem. 2010 kom hon till Sverige på grund av kärleken, just nu håller hon på att få sin utbildning validerad för att få ut en svensk lärarlegitimation.

– Jag har funderat mycket på hur vi kan erbjuda barnen fler aktiviter här på fritids. Att det inte bara blir pyssel och fri lek. Och eftersom jag talar spanska, och flera av barnen ofta frågade mig vad olika saker heter på mitt språk och visade nyfikenhet, föreslog jag för min arbetsledare att jag skulle dra ihop en spanskgrupp en gång i veckan, berättar Maritza Martinez Rasmussen.

På fritids ska man inte få läxor. Men barnen har varit så påstridiga att Maritza Martinez Rasmussen numera ger frivilliga hemuppgifter att öva på från en gång till en annan. Foto: Stefan Lindblom

Det här var för två år sedan. Snabbt spred sig nyheten och fler och fler barn ville vara med. Av de som nu har valt att hoppa på är åldern alltifrån förskoleklass-sexåringar upp till någon enstaka femteklassare. Enbart ett av barnen har med sig spanskan från hemmet, en av hennes föräldrar är född i Latinamerika. Men det talas många andra språk, bland annat arabiska, rumänska och kroatiska, bland barnen. Så det finns en självklar insikt om att världen är full av olika språk.

– Föräldrarna är jättepositiva och kommer ofta fram till mig och uttrycker hur bra de tycker att detta är. Spanska är ett stort språk, många av barnen är medvetna om att de kan komma att ha användning för det, säger Maritza Martinez Rasmussen.

Men hon är noga med att spansktillfällena inte ska bli för skollika. Att det alltid ska vara lustfyllt. För vi befinner oss ju faktiskt i fritidshemmet.

– Att öva spanska med mig ska vara som en lek och helt frivilligt. Om någon tröttnar och i stället vill gå ut och spela fotboll mitt i, kan jag inte säga något. Men faktum är att det aldrig har hänt, säger Maritza Martinez Rasmussen.

Hon säger att hon märker att barnens nyfikenhet och ”språkfönster” är vidöppet. Vissa kan redan räkna till hundra, de svarar med enkla meningar på spanska när de blir tilltalade och rabblar både veckodagar och månader. Och de ha själva sett till att Maritza ger dem läxor, fast hon från början var tveksam och sa till barnen att hon egentligen inte ”får”.

– Men de fortsatte tjata. Det är viktigt för dem, att känna att det är på riktigt och att jag ser att de jobbar på. Så nu har vi frivilliga hemövningar från en gång till en annan.

Arbetsledaren, Annelie Nilsson, berättar att verksamheten här i mångt och mycket är uppbyggd kring återkommande, organiserade aktiviter.

– Vi försöker jobba så, med att erbjuda ett brett utbud. Det här med spanskan var Maritzas egen idé och barnen gillar det jättemycket. Maritza håller också i salsa en annan dag i veckan.

Annelie Nilsson berättar att en annan dag i veckan har de tillgång till musiksalen och då håller en musikintresserad pedagog i sessioner där. Ytterligare en dag finns det möjlighet att vara i idrottssalen och för de tillfällena faller ansvaret på en idrottsintresserad pedagog. Annelie Nilsson ser det som ett sätt att ta tillvara på personalens olika kompetens.

– Och så vill vi att alla barn ska hitta något de gillar. Fri lek får de tid till ändå. De organiserade aktivitet­erna är också ett bra sätt att få mer kvalitetstid med varje barn eftersom det leder till att de delar upp sig i självvalda smågrupper, säger Annelie Nilsson.

Maritza Martinez Rasmussen är noga med att spansktillfällena inte blir för skollika. Foto: Stefan Lindblom

Yoel Ekstrand i förskoleklassen står nu framme vid tavlan tillsammans med Maritza Martinez Rasmussen. Han kan inte riktigt skriva själv ännu. Så hon hjälper honom med pennan, de håller i den tillsammans, och skriver veckans nya spanska ord. Yoel ser mycket koncentrerad ut och bredvid står hans klasskompisar Olivia Hansson och Luka Ladan. De har inte heller riktigt knäckt läs- och skrivkoden ännu, men säger efter Maritza Martinez Rasmussen samtidigt som bokstäverna sakta växer fram: ”gato” (katt), sila (stol), mesa (bord), manzana (äpple).

– Det är jättekul att lära sig spanska. Jag vill kunna massor av språk, säger Luka Ladan.

Maritza Martinez Rasmussen medger att det ibland är svårt att lägga övningarna på rätt nivå, med tanke på de spridda åldrarna i gruppen. Men barnen delar självmant upp sig, på eget initiativ, när hon står upptagen. Och det är precis vad som händer just nu. Medan Maritza Martinez Rasmussen står och tränar nya ord med inte helt skrivkunniga F-or och ettor, har Selma Tilpsson och Sidra Faor i trean ställt sig på andra sidan vikväggen, vid en annan whiteboard, och håller i en egen ”lektion”. På stolar framför sitter kompisar och räcker lydigt upp handen. En stund efteråt, när Maritza Martinez Rasmussen upptäcker det, ler hon.

– De gör ofta så. De blir som att leka skola för dem. Och Selma och Sidra är jätteduktiga, de lär sina kompisar.

ur Lärarförbundets Magasin