Läs senare

”Jag har alltid varit ensam utbildad på mina arbetsplatser”

Mitt jobbMaria Almqvist, fritidspedagog på Vikaskolan i Falun, som är en byskola med 80 inskrivna fritidsbarn.

av Annika Dzedina
17 Maj 2017
17 Maj 2017

Mitt jobb

Namn: Maria Almqvist

Arbetsplats: Vikaskolan i Falun

Lön: 27 523 kronor

Examen: fritidspedagogexamen från Mälardalens högskola 1993

På fritiden: åker jag slalom och hänger i stallet med min dotter. Fixar med trädgården och umgås med min sambo och mina två barn.

Varför utbildade du dig till fritidspedagog?

– Jag ville jobba med barn och gick barn- och fritidslinjen på gymnasiet, men dessförinnan hade jag en ungdomspraktikplats i en förskola. Där blev jag mer och mer engagerad i fem- och sexåringarna – sexåringarna gick fortfarande i förskolan på den tiden – och jag insåg att jag ville jobba med den åldern. Jag brinner för gruppen, är väldigt förtjust i grupprocesser och har ofta olika samarbetsövningar. Förutom fritidshemmet har jag 80 minuter i veckan i årskurs 2 och 160 minuter med årskurs 3. Då har jag halv­klasser och arbetar bland annat med bild, som jag har legitimation i, och med gruppstärkande övningar.

Hur har yrket förändrats sedan 1993, när du började jobba?

– Det är svårare för barn att sitta stilla och kanske svårare för många att lyssna på andra jämfört med för 25 år sedan.

Viktigast just nu …

…. i samhället?

Att bekämpa främlingsfientligheten

… för fritidshemmen?

Att Gustav Fridolin håller löftet om legitimation i fritidspedagogik

Har du några knep för att få dem att lyssna på andra?

– Vi kör mycket med samarbetstänk, övningar där de måste hjälpas åt. Som att bygga Kaplatorn så högt som möjligt, omvända Hela havet stormar, där ingen åker ut men stolarna plockas bort en efter en. Jag försöker lära dem att visa hänsyn och att hur man behandlar sina kompisar får konsekvenser – säger man något taskigt blir den andra ledsen. Som vuxna förväntas vi kunna samarbeta och ibland vänta på vår tur – precis det vi tränar i fritidshemmet.

Vikaskolan ligger två mil söder om Falun, mitt i byn Vika och med skog och vatten som granne. Hur utnyttjar ni närheten till naturen?

– Vi är ute mycket och lever friluftsliv – åker pulka och skridskor, lär oss tälja bland annat. Inget märkvärdigt, men på det sättet är det en fördel att vara en by­skola, att det är nära ut. Jag tycker också att det är roligt att experimentera och laborera och gör det ofta utomhus.

Du jobbar fackligt en dag i veckan, vilken fråga är den hetaste just nu för fritidshemmet?

– Det handlar mycket om att implementera läroplanskapitlet om fritidshem. Det största problemet är att förutsättningarna ser så himla olika ut i landet. Jag har alltid varit ensam utbildad på mina arbetsplatser i Falun och det är svårt att driva ett systematiskt kvalitetsarbete när ens kollegor kanske inte ens kan läroplanen. Att jobba som fritidspedagog är världens bästa jobb så länge jag får förutsättningar att göra ett bra jobb. Jag har ofta hoppat in och tagit lektioner, då jag egentligen skulle ha haft planer­ingstid för fritidshemmet. Ibland har jag sagt ifrån, men det har sällan gett resultat.

Vill du berätta om ditt jobb?

Eller tipsa om en kollega?

Mejla oss! fritidspedagogik@larar­forbundet.se

Det har talats om fritidshemmets status länge – vad är status?

– För mig handlar det om att fritids ska bli sett för all den verksamhet och undervisning som finns där. Det är att rektor och kollegor ska veta att fritidshemmet är undervisning, inte bara omsorg. Detta leder till att lönen blir högre och arbetsvillkoren bättre. Det behövs ju också fler utbildade.

Hur ska man få fler att utbilda sig till lärare i fritidshem?

– Berätta att det är ett viktigt yrke och att det inte handlar om att ”leka med barn”. Jag hoppas att den nya generationen lärare i fritidshem verkligen är stridbar och kan förändra läget för fritidshem.

ur Lärarförbundets Magasin