Läs senare

Lek och lärdom när forskare mötte praktiker

Konferensen ”Kunskap i gemenskap” lockade över 300 fritidspedagoger till högskolan i Jönköping. Här följer en summering av statsskreteraren Bertil Östbergs inledning, samt konferensens tre huvudtalare.

26 Maj 2014

Ett fullspäckat program väntade deltagarna på den två dagar långa forskningssymposiet i Jönköping, som arrangerades av Högskolan i Jönköping, Jönköpings kommun och Lärarförbundet. Forskare och praktiker diskuterade fritidspedagogik, politik, arbetsförhållanden och annat som ligger högt på fritidspedagogernas agenda. 
 

Bertil Östberg (FP), statssekreterare hos utbildningsminister Jan Björklund, inledde konferensen med att berätta om regeringens reformer som även har berört fritidspedagoger och lärare i fritidshem. Han nämnde fortbildningen inom Lärarlyftet och den nya utbildningen Grundlärare med inriktning fritidshem, där söktrycket har ökat med 32 procent, totalt sett. Han framhöll att satsningen på lågstadiet (Lågstadielyftet) på två miljarder kronor även kan komma fritidshemmen till godo.
 

Bertil Östberg fick många frågor från en engagerad och kritisk publik som ifrågasatte bland annat att utbildningen har kortats ned, att fritidspedagoger inte har fått legitimation i sin kärnverksamhet samt att det inte görs riktade satsningar på fritidshem från statskassan.

– Vi har inte hittat de bästa lösningarna omedelbart, svarade Bertil Östberg, men gav inte vidare löften om vare sig legitimation eller i några andra frågor.
 

Publikens missnöje märktes tydligast när Bertil Östberg konstaterade att han inte ser någon koppling mellan de dåliga Pisaresultaten och fritidshemmens verksamhet. 

Symposiets tre huvudtalare var fil dr. Maria Öksnes, samt professorerna Sven Persson och Peter Gärdefors.
 

Maria Öksnes, forskare från universitetet i Trondheim, Norge, lyfte lekens betydelse. Hon berättade om leken som något komplext, och som har ett egenvärde och inte enbart ska ses som ett pedagogiskt verktyg för att uppnå olika mål.

– Barns utrymme för lek begränsas allt mer. Man tenderar också att göra en värdesortering även på leken, vad som är bra lek och dålig lek.
 

Det är viktigt att se att det finns många olika sätt att leka på, och se till att barns olika lekkulturer tillvaratas, framhöll Maria Öksnes och tyckte att fritidspedagoger ska finnas tillgängliga och berika leken, men inte leda och strukturera.

– Det är viktigt att skapa tid och rum för leken, och tillhandahålla material. Sedan får man vara öppen för kaoset som kan bli.
 

Sven Persson, professor i pedagogik vid Malmö högskola, pratade om pedagogiska relationer. 

– Det är viktigt att sätta professionella ord på det som görs på fritidshemmet, sa han.

Det som sker i skola och fritidshem är ett mellanmänskligt möte, där kunskap kan ses som en gåva som räcks över från läraren eller fritidspedagogen till barnet. 
 

Relationerna påverkar barnet mycket, därför är det bra att problematisera vilken intention pedagogerna har med sitt förhållningssätt. Sven Persson gick också igenom vilka egenskaper som krävs av en fritidspedagog och sammanfattade dessa i tre punkter: relationell kompetens, ledarkompetens och didaktiskt kompetens. 

– Är det något man ska fokusera på så är det relationerna.
 

Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet, pratade om motivation och lusten till lärande. Betyg och skolans traditionella struktur, som att alla sitter i bänkar, läraren undervisar, alla måste vara tysta osv, bidrar inte på ett positivt sätt till elevers nyfikenhet, menade han.

– Det finns mönster i skolans väggar, som på något sätt gör det oföränderligt. De här reglerna trycker ner barnens motivation.
 

Enligt Peter Gärdenfors har fritidshemmen en stor potential att bidra till lärandet på annat sätt än vad den traditionella undervisningen har. 

– Det kommer mycket naturligare i fritidshemmens verksamhet.
 

Han sammanfattade på följande sätt hur fritidspedagoger kan tänka för att uppmuntra barns lärande:

  • Inte störa barns spontana aktiviteter, men haka på spontana sådana med exempelvis begreppsdiskussioner (öva metakognitativ förmåga).
  • Dokumentera det barnen gör och efteråt fråga: ”hur tänkte du du, hur gjorde ni där?”
  • Utnyttja spel och lekar som gynnar begreppsdiskussioner.
  • Få barnen att förklara saker för varandra, och därigenom träna sin egen reflektionsförmåga. 
  • Hjälpa barnen att se mönster, (begreppslig förmåga) till exempel om livets kretslopp , vattnets kretslopp. Man kan lyfta fram dolda variabler i vilka sammanhang som helst.
  • Stödja barnens nyfikenhet, känsla av kompetens och samarbete! Låta dem vara stolta över att de har lärt sig någonting, och låta dem fortsätta med sitt motiverande samarbete!

ur Lärarförbundets Magasin