Läs senare

Lust att läsa

De senaste PISA- rapporterna visar att läsförståelsen sjunker. Andra rapporter berättar att föräldrar inte läser för sina barn i lika hög utsträckning som förut. Många frågar sig vad man ska göra åt det. På Sätoftaskolans fritids frågar man inte. Man har ett läsprojekt.

10 Apr 2016

Foto: Martin LindeborgDet är lätt att tro att alla är intresserade av att läsa i Sverige, där vi tillbringar så mycket tid till att ge och ta emot information, inte minst via sociala medier. Vi kan söka efter svar själva, ställa frågor, vi kan sjunka ner med en bok för att utmanas och möta nya världar. Många gillar att läsa, många är läskunniga – men det kommer också en del rapporter om att läskunnandet sjunker, särskilt bland pojkar. Och rapporter som visar att föräldrar inte läser högt för sina barn i lika hög grad som förut. Ibland räcker det med att någon säger det magiska ordet PISA för att paniken ska bli synlig i politikers, lärares, bibliotekariers och en och annan förälders ögon.

– Så vi bestämde oss för att göra något åt det, säger Camilla Jönsson, fritidspedagog på Sätoftaskolan i skånska Höör.

Det här läsåret arbetar de med projektet Lustfylld läsning på fritids i årskurs två. De tvingar ingen att läsa, men Camilla Jönsson och kollegan Madeleine Jehpsson vill att alla ska få chansen att bli läsare. Vissa moment i projektet har alla elever gjort: de har sytt varsin kudde att sitta på när det är högläsning, de har gjort ett bokmärke och ett bokomslag samt tillverkat en runsten och skrivit ett vykort. Tanken är att det ska vara roligt och inbjudande med läsning och att fritidshemmet ska bredda det läsande som sker i skolan.

– Vi kompletterar skolan, där är det mycket som handlar om läsförståelse och att svara på frågor om det man läst. Det behövs, men här ska läsning vara något annat, säger Madeleine Jehpsson, kulturpedagog och litteraturvetare med en bakgrund som förskollärare.

Hon ger ett exempel: Ett barn blev intresserat av en dinosauriebok och på så sätt kom de att i fritidshemmet ta reda på mer om hela världshistorien, för att lusten styrde.

Inne i tvåans fritidshem Piraten är alla möbler målade i samma gråvita nyans, för att skapa ett lugn. I stora rummet finns en grön matta på golvet och i ett av smårummen står en sittvänlig soffa med flera kuddar. Och en låtsas-öppen spis. Det finns en bokhylla med böcker och på väggen bilder av Lennart Hellsing och Tove Jansson. Soffan har de fått av en kollega som skulle köpa en ny, de har sytt kuddarna själva och Madeleine Jehpsson har tagit med en del saker hemifrån, för att hon tycker att det ska vara fint. Här är det lätt att komma i lässtämning.

Foto: Martin Lindeborg– Vi gör allt det som fritids alltid har gjort, som att vara ute mycket. Verksamheten stannar inte av, men just nu kopplar vi ihop många av aktiviteterna med läsning. När vi läste om pirater kom det flaskpost till oss när vi hade utflykt vid sjön, berättar Camilla Jönsson.

De har bokbytarbackar med böcker i hallen, en med barnböcker och en med vuxenböcker till föräldrarna, samt färdiga bokpåsar som man enkelt kan ta hem. Varje dag efter högläsningen sätter barnen poäng på böckerna, från 1 till 5. Omslagen på de böcker de har läst, sätter pedagogerna sedan upp på toaletten med antal poäng som boken har fått.

Klockan tjugo över 12 slås dörrarna upp. Då är två halvklasser här, den andra respektive halvan är i klassrummet. Från tjugo över ett är det fritids för alla; den här dagen samlas de flesta i pysselrummet och lägger Minecraft-mönster med pärlor, eller målar.

Klockan 14 är det samling. Då är det högläsning och varje torsdag har Madeleine Jehpsson en temasamling, då hon introducerar en ny genre. Den här torsdagen handlar det om fabler och Madeleine Jehpsson läser en fabel av Aisopos, den om räven och de sura rönnbären. Hon talar med barnen om fabler, om vad man kan lära sig av dem, om ordspråk. En del har svårt att sitta still, men de flesta är intresserade och lyssnar och berättar både att deras mormor och morfar har hus i Spanien och att det finns många andra böcker om djur.

I grund och botten är läskunnighet, och därmed detta projekt, en demokratisk fråga, menar ­Camilla­ Jönsson och Madeleine Jehpsson. För att ­kunna delta i samhällslivets alla delar, gäller det att kunna läsa och tolka information.

Pedagogerna har inte fått extratid till att genomföra projektet, men har sex timmars planeringstid varje vecka. Madeleine Jehpsson och Camilla Jönsson började planera och läsa litteratur redan i somras.

– Och vi hade dessutom spånat så mycket innan, så vi visste ungefär vad vi ville, berättar Camilla Jönsson.

Projektet är väl dokumenterat, varje vecka skriver pedagogerna dagbok och reflekterar över vad de har gjort och hur det har gått. De har inte hittat mycket forskning om läsning i fritidshem, men de hoppas att det ska komma och att någon kanske kan ha nytta av deras projekt.

De har aktiviteter utöver läsningen i projektet, som besök av en skådespelare som dramtiserade sagor, eller ”runstensexperten”, den pensionerade historieläraren som hade klätt ut sig och berättade om runstenar och deras inskriptioner. Pengar till sådana aktiviteter har de sökt och fått från ett lokalt företag som satsar pengar i ”positiva projekt”. Senare i vår ska de besöka Kulturen i Lund, där det finns flera kulturhistoriska samlingar. Eleverna ska få en guidad tur på utställningen om boktryckarkonsten. I slutet av april öppnar en utställning på Höörs folkbibliotek med saker som barnen har gjort. De kommer också att ha en föreställning som utspelar sig på ett bibliotek, där en skolbibliotekarie är en av karaktärerna.

– Jag har ju byggt upp ett bibliotek här på skolan, så det kanske handlar om mig på riktigt!, säger Madeleine Jehpsson.

Efter samlingen går barnen ut innan det är dags för mellanmål och efter det börjar några gå hem.

Emmie Cronholm och Hanna Hansson är två elever som läser mycket. Favoriterna är Snömannen samt Ninja Timmy.

– En bra bok ska vara spännande, rolig och läskig, säger Hanna Hansson.

Hon och Emmie Cronholm tycker att det är bra att fritidshemmet har ett läsprojekt, eftersom det dels är roligt att höra berättelser och dels för att det är viktigt att alla kan läsa.

– Det måste man kunna sen när man ska jobba, förklarar Emmie Cronholm.

Om det finns elever som inte vill läsa, eller har svårt att komma igång, har flickorna ett recept: låt dem läsa lite från början, sedan mer och mer.

De flesta föräldrar är positiva till projektet, berättar Camilla Jönsson.

– De ser den röda tråden och vet vad vi gör på fritids, och varför vi gör det och att det hänger ihop med skolan men ändå skiljer sig, säger hon.

Om de hade råkat vara intresserade av till exempel skidåkning, hade de då tagit med eleverna på skidutflykter och tyckt att det hade varit viktigast av allt?

– Ja, det hade vi förmodligen gjort. Men vi hade nog kunnat få in både matte och läsning och andra ämnen i ett skidprojekt. Vi på fritids ska ju trots allt arbeta med läroplanen, men på vårt sätt, säger Camilla Jönsson.

Fritidshemmet äger barnens fria tid, som de säger. Att då ägna den åt en demokratisk fråga som läsning, har blivit Camilla Jönssons och Madeleine Jehpssons uppdrag. Nästa år blir det ett annat projekt.

– Men vi kommer absolut att få in läsning även då, säger Camilla Jönsson.

ur Lärarförbundets Magasin