Läs senare

Med vardagen som grund

Inger Brännberg är ett känt namn bland fritidspedagoger i Göteborg. Hon älskar att undervisa och är hängivet engagerad i fritidshemmens och fritidspedagogikens framtid.

04 Feb 2010

Inger Brännberg har utbildat många fritidspedagoger, både vid Högskolan i Väst och Göteborgs universitet. Hon är dessutom en av lärarna i satsningen på fortbildning för fritidspedagoger i form av aktionsforskning. Under fortbildningen bestäms ett utvecklingsområde på arbetsplatsen som fritidspedagogen arbetar med under hela utbildningsperioden.
  – Aktionsforskning är ingenting som jag har fördjupat mig i tidigare. Men jag tycker att det påminner om grunderna i fritidspedagogiken. Det här med att ha vardagen som grund och titta på miljön man befinner sig i och på samspelet mellan barn och vuxna, säger hon.
    Ett samtal med henne vindlar mellan frågor om fritidspedagogikens betydelse för barnens självkänsla, fritidshemmens roll som komplement till skolan och fritidspedagogernas yrkesvillkor.
    Hon tycker att fritidspedagogikens kärna är det processinriktade arbetssättet. Det där man utgår ifrån verkligheten, stöter på ett problem och provar olika sätt att lösa dem.
  – Uppdraget är att hjälpa barnen att göra fritiden meningsfull. Att veta vad som finns att göra i närområdet. Att pröva och att våga. Det handlar om att skapa redskap för att klara av sitt liv.
    Fritidspedagoger lägger mycket av sin energi och kraft under skoldagen, då det finns mest personal tillgänglig. Däremot är det glest med personer på eftermiddagarna då fritidshemsverksamheten börjar.
  – Vi måste återerövra fritidshemmen. Vad är det som har gjort att man har abdikerat därifrån? Alla trängs i skolan mellan klockan åtta och tolv och sedan blir det nästan tomt. Utvecklingen på fritidshemmen har fått orimliga effekter för innehållet i verksamheten, lokalmässigt och med kollegorna, säger Inger Brännberg.
    Hon lyfter särskilt fram vikten av planeringstid, den som är en bristvara för många.

– Fritidspedagoger ska arbeta med ett deltagande grupporienterat arbetssätt, tycker jag. Men i dag arbetar man i stället ofta med färdiga modeller som SET, ART, Charlie och allt vad de heter. Jag tror att det beror på att man inte har tid att planera sin verksamhet. Vilken verksamhet kan man ha på fritidshemmet om man inte planerar den i förväg och utvärderar den i efterhand? Man väljer läroboksvägen i stället för att låta barnen komma på idéer själva. Det är enkla lösningar med färdiga övningar.
    Hon tycker att man visst kan inspireras av övningar och annat. Men i de här metoderna finns ett annat sätt att tänka inbyggt, än det som borde vara i fokus på fritidshemmet. Allt mer kraft läggs på individuellt och självständigt arbete och det gör eleverna anpassliga i skolan. Man övar barnen i självständighet i skolarbetet, och inte som tidigare när fokus låg på barnens fritid.
  – Då arbetade vi med frigörelse, att barnen skulle förberedas för att klara sig utan vuxna. Det gör vi inte på samma sätt i dag.

Felet sitter i systemet och organisationen och hon tycker att man i dag har dränerat fritidshemmen både på resurser och ork. Men hon vill inte klandra enskilda fritidspedagoger för detta.
  – I dag måste vi rikta in oss på att hjälpa barnen att delta i positiva sociala gemenskaper. Att arbeta med hur man kan driva projekt tillsammans och hur man tar hand om sig själv. Fritidshemmen har ett viktigt folkhälsoansvar.
    Med många barn i grupperna och ett alltmer tudelat samhälle har fritidspedagogerna en svår uppgift.
  – En del barn har mycket tid och få goda gemenskaper. De kommer från familjer som inte har råd att låta sina barn delta i aktiviteter, som till exempel fotboll, dans och ridning. Andra barn har lite tid, men många gemenskaper och deltar tidigt i flera aktiviteter varje vecka. De barnen har inte alltid tid att reflektera och umgås spontant med andra barn.
    Inger Brännberg ser fram emot den nya organisationen av lärarutbildningen och tror att förslaget till en egen fritidspedagogexamen är bra. Det innebär att fritidspedagogerna får en egen inriktning och dessutom får läsa ytterligare ett ämne. Sammanlagt blir det en utbildning på fyra år.
  – Jag tycker att man bör välja ett ämne som berikar fritidshemmet, till exempel hälsa, friskvård eller idrott. Andra ämnen är bild, musik, drama och andra skapande ämnen. Redan i dag har fritidspedagogerna ansvar för idrott, musik och bild på mindre skolor. Men de har ingen utbildning och är inte behöriga. Genom den nya lärarutbildningen kan skolan och fritidshemmet korsbefrukta varandra.
    Inger Brännberg var som fritidspedagog och utbildare med och uppvaktade utbildningsdepartementet under den period som utredningen om en ny lärarutbildning pågick. Efter det tog utredaren till sig synpunkterna och föreslog fritidspedagogik som en av de nya lärarinriktningarna. Detta är Inger Brännberg mycket nöjd och glad över.
  – Äntligen kan vi försöka återerövra fritidspedagogernas yrkesidentitet. Det behövs också en riktad satsning mot fritidspedagoger, ett Fritidspedagoglyft, säger hon.
    Inger Brännberg själv gick ut fritidspedagogutbildningen i Göteborg redan 1977. Under de åtta åren som följde, arbetade hon med 10–12-åringar på fritidshem. Det var innan fritidshemmen organisatoriskt gick in under skolan. Denna tid är en erfarenhet som hon burit med sig hela livet. Sedan 1990 har hon arbetat med pedagogik och metodik, och på lärarutbildningen, som i Göteborg kallas Pedagogen, sedan 2000.

Hennes titel är högskoleadjunkt och hon är vfu-ledare för 35 lärarstuderande. Vfu betyder verksamhetsförlagd undervisning som alla lärarstudenter gör ute på skolor och fritidshem.
  – Jag vill inte arbeta med forskning, min styrka är undervisning. Jag är ganska duktig på att göra folk intresserade och det ger mig mycket. Jag är väldigt process­inriktad och i mina kurser hjälps vi åt för att hjälpa varandra att nå målen. Vi jobbar stenhårt och jag stöttar hela vägen fram tills det är dags för examination. Gruppen är viktig, det är inte bara den enskilde som ska utföra något, säger hon med en engagerad blick i de klarblåa ögonen.
    Inger Brännberg tycker att bedömning har kommit för mycket i fokus. Den tar energi och kraft från lärandeprocessen och innehållet i det man ska lära, såväl för lärare som för elever. Elever koncentrerar sig mer på vad som kommer på provet eller tentan, än på det man läser om.
  – Man ser inte lärandet som en process utan innehållet blir fragmentiserat. Att bedöma är svårt, man måste hantera det på ett genomtänkt sätt.
    Hon tror att det finns en uppenbar fara, särskilt för de yngre barnen, när bedömandet vinner alltmer mark. Det är lätt att barnen blandar samman lärandet med värdering av den egna personligheten.
  – Målen för skolan ska gälla även för fritidshemmet. Vi måste komma till rätta med vad som är fritidspedagogernas uppdrag, vi behöver tydlighet. Den nya läroplanen som väntar avgör vad som kommer att hända med fritidshemmet.

Inger Brännberg är inte negativ till att arbeta mot mål på fritidshemmet, precis som man gör i skolan. Men hon tycker att processen och samarbetet med andra i dag har kommit i bakgrunden.
  – Vad ska fritidspedagogerna bidra med i den här dansen? frågar hon retoriskt, för hon vet redan svaret.
    Själv vilar hon tryggt i sin fritidspedagogiska bakgrund. Processtänkandet, samarbetet mellan vuxna och barn och nyfikenheten på närmiljön är centrala i det fritidspedagogiska synsättet. Och det är just detta som hon vidarebefordrar till blivande fritidspedagoger.

ur Lärarförbundets Magasin