Ingår i temat
Gruppen
Läs senare

Mixade grupper maxar trivseln

Stök byttes mot lugn, väl inkörda kompisgäng har luckrats upp och en mer öppen attityd har skapats. Med hjälp av nya ålders- och könsblandade grupper blev fritidshemmet Jorden en varmare plats.

23 Maj 2016

När Jennifer Carlsson började arbeta på ­Nybohovsskolan i Liljeholmen i södra Stockholm för två år sedan tog hon med sig Lev Vygotskijs tankar om den proximala utvecklingszonen, som hon läst om under utbildningen. Att man som lärare kan lära de yngre barnen tillsammans med äldre barn. Det har präglat fritidshemmets satsning på att arbeta med olika grupper som pedagogerna valt ut. En timme varje tisdag, onsdag och torsdag gör man så här.

Foto: Jeanette AnderssonJennifer Carlsson konstaterar att tjusningen med fritids bland annat är att barnen är olika gamla och att det handlar om att ta till vara olika styrkor och svagheter hos individer samtidigt som vuxna och barn växer och lär sig, tillsammans.

– Det är stor skillnad på en sexåring och en elev som går i tvåan. Om jag säger något är det kanske inte lika självklart för en sexåring som när en tvåa berättar något för samma elev. Fast vi säger samma sak. De tar in informationen bättre om en elev de ser upp till säger något, förklarar Jennifer Carlsson.

Att se de äldre elevernas förmågor som tillgångar är viktigt.

Jennifer Carlsson och hennes kollegor vet nu att flera av tvåorna kan leda en lek, och att de lyfter gruppen: ”Ni kan vika flygplan, kan ni hjälpa de här sexåringarna?”

– De äldre eleverna växer jättemycket av att känna att man verkligen behöver dem, menar Jennifer Carlsson.

I hallen hänger veckans planering för att barnen ska kunna se vad som händer och i en förslagslåda kan de komma med idéer på aktiviteter eller grejer de tycker behövs på fritidshemmet Jorden på Nybohovsskolan.

Visst arbetade de i grupper även tidigare, men då handlade det om exempelvis dramagrupper och pratgrupper som var frivilliga och som tunnades ut mer och mer med tiden. Dessutom var det samma elever som dök upp varje gång.

Tanken var att istället skapa fasta grupper som skulle ge något nytt, men också ett större lugn i en miljö som var präglad av oro och mycket positionssökande. Under åtminstone tre timmar i veckan ska eleverna kunna koppla bort det där och bara vara sig själva. Som Jennifer Carlsson beskriver det handlar det om att vila från sig själv och sin fasta grupp.

Tidigare var det mycket fri tid inomhus som inte var så organiserad. Vissa lekte bara med en kompis och när den var sjuk hade den ingen att vara med.

– Vi frågade oss själva: Hur ska vi ge dem nya lekkamrater, nya grupper och konstellationer att leka i, säger Jennifer Carlsson och berättar om hur en person som tidigare jobbat på förskola, pratade sig varm om arbete med små grupper.

Foto: Jeanette AnderssonInspirerade av det delades barnen upp utifrån hur ofta de leker med varandra eller snarare utifrån vilka som inte så ofta lekte med varandra. Nu präglas atmosfären av ett annat lugn och barnen längtar efter tiden i de organiserade grupperna. Tidigare var de flesta nöjda med sina invanda hjulspår, i alla fall de som hade kompisar: ”Nej, ööööh, jag vill leka med samma.”

– Det bästa med den här lösningen är att jag hinner se och träffa alla barnen och att jag vet att alla hinner göra saker på fritids. En pojke som har gått här jättelänge sa att han aldrig hade målat förut. Nu gjorde han det. Vi har varit tvungna att utmana eleverna på ett helt annat sätt, de har verkligen fått öppna sig och det är spännande att se olika konstellationer, säger en nöjd Jennifer Carlsson.

Hon menar att de nya grupperna också ger en större flexibilitet för barn och personal. De nya konstellationerna innebär också att åldrar och kön blandas, sexåringarna får umgås med de ett och två år äldre barnen.

– Om jag som vuxen ser att den och den skulle ha jätteroligt ihop, men att de aldrig har hittat varandra för att de redan har en fast klick att vara med, har det här givit oss möjligheten att låta dem leka ihop. Barnen har hittat nya kompisar och vi har fått bra respons från föräldrarna också, tycker Jennifer Carlsson.

Hela verksamheten har påverkats, ute på den stora skolgården är det till exempel svårare för personalen att hitta de olika barnen när de får leka fritt. De gör helt enkelt inte samma saker längre. ”Man tror att den och den ska vara vid gungan och leka och så är de i en helt annan grupp”, som Jennifer Carlsson uttrycker det.

Det nya arbetssättet hjälper också de barn som inte har sin klick och har svårare att hitta sina kompisar. Nu har barnen ett naturligt sammanhang dit alla måste gå, vilket blir lugnande för personalen också.

– Då ser vi den här eleven, andra barn ser eleven och de har i alla fall fått vara med just den stunden, säger Jennifer Carlsson.

Hon tystnar, tänker efter och stryker med extra stora bokstäver under att det är viktigt med tillhörighet.

– Det hade jag själv velat ha som liten, ja du vet, ha ett sammanhang där man vet att man tillhör. Samhörigheten är viktig för att man ska orka hela dagen.

När Jennifer Carlsson och kollegorna i början fick småsura frågor från barnen om varför de helt plötsligt skulle delas in i grupper plockade de fram vuxenargument som att det förstås är jättespännande att träffa nya personer. Det var då vissa av barnen själva kom på i alla fall en del av svaret: ”När mina polare är sjuka, då har jag det här gänget.” Vissa ser det som en vinning och andra är väldigt fast i sina grupper, men det börjar mjukas upp. Jennifer Carlsson tror att det nog inte känns lika mycket som tvång som det kanske gjorde i början.

– Men det är läskigt med nya saker, det är det för oss vuxna också. Efter att ha arbetat i två år ser jag vinningen i att byta grupp och att även byta pedagog, så att de får en ny vuxen att knyta an till. Det har jag sett som en jättestor grej, att alla barn får träffa alla pedagoger. Så att det inte blir så här: ”Nä, jag vill bara prata med den personen.”

Jennifer Carlssons fritidshemsfokus riktas mot att barnen mår bra i sitt sociala sammanhang, på utbildningen pratades det mycket om det sociala och om konflikthantering. Det handlar om att ta reda på hur människan mår och hur individen mår i relation till gruppen. Om en elev bråkar på rasten kan en hel lektion i skolan gå till spillo för att den inte kan koncentrera sig. Jennifer Carlsson är helt övertygad om att ifall eleverna mår bra, då blir också skolresultaten bättre och det är därför fritidshem, där barnen känner samhörighet, är så betydelsefulla.

Nybohovsskolans fritidshem

Nybohovsskolan ligger i Liljeholmen i södra Stockholm. Skolan har runt 170 elever från förskoleklass till årskurs sex. I fritidshemmet Jordens arbetsplan står det bland annat att man ska stödja samspelet mellan barnen i gruppen. Så mycket som möjligt arbetar de i mindre grupper som ålders- och könsblandas. Då arbetar de ofta med teman som exempelvis Skandinavien. Ofta handlar det om samma teman som de som skolan arbetar med för tillfället.

ur Lärarförbundets Magasin