Ingår i temat
Fokus: förbättring
Läs senare

Ringar in känslorna

Vad har plåster, äpplen, kristaller och dopamin med systematiskt kvalitetsarbete att göra? En hel del visar det sig under ett besök på Landsjöskolans fritidshem.

08 Apr 2016
Ringar in känslorna
Foto: Kajsa Juslin

Foto: Kajsa Juslin

De om våren äppelblommande sluttningarna som får tankarna att vandra till Astrid Lindgrens Nangilima pryds nu av nakna trädskelett. Men inne på Landsjöskolan, belägen på en höjd i utkanten av den småländska äppladalen, bär träden redan frukt. Äppelträdet är nämligen inte bara en stark symbol för trakten här, en mil norr om Jönköping, det visar sig också axla rollen som kunskapsbärare. Planschen med det grönskande trädet och dess knallröda skördeklara frukter är vad som möter mig när jag arton år efter det senaste besöket kliver in på min gamla grundskola. Lite lätt nostalgisk slår jag mig ner bland de redan församlade. Lämpligt nog är det är känslor som står i fokus dagen till ära och för hela läsåret ­visar det sig.

Dopaminduschar över cortex – mer vardagligt uttryckt hjärnbarken – gör oss glada får vi veta av tv-programmet Evas känslokoll som just nu är föremål för allas uppmärksamhet. Men glädjen kan vara flyktig. Det är barnen här experter på.

– Godis, presenter, en ny tröja – det är kortglädje det!

– Ja, men att lära sig cykla eller spela ett instrument det kan göra en glad hela livet så det är långglädje!

Alldeles riktigt. Alla verkar veta och de många vift­ande händerna tyder på att barnen gärna vill dela med sig av sin nyförvärvade kunskap. Här gås känslornas uttryck, historiska roll och fysiologiska effekter igenom med rasande fart. På en hylla står känslokristaller – glasburkar målade i olika färger – uppradade. Glädje representeras av färgen gult och ilska av klaraste rött. Kristallernas symboliska språk är en bra utgångspunkt när man ska tala om känslor. För känslor är inte det lättaste av ämnen. De kan vara svåra att visa och hantera både hos sig själv och andra. Kan man läsa av hur någon mår endast genom kroppsspråket? Fritidspedagogen Victor Ewaldsson demonstrerar genom att spatsera runt med slokande axlar och krökt rygg.

Foto: Kajsa Juslin– Hur mår jag nu tror ni? Är jag glad, fortsätter han när ingen riktigt svarar på frågan.

– Nej – du mår inte alls bra, ropar barnen unisont.

Målet med det känslosamma arbetet är delvis att träna förmågor som empati och lyhördhet och att bygga upp en förståelse för att alla känslor är ok – för alla. Killar kan gråta precis som tjejer kan bli riktigt arga. Dessutom tränar barnen på att våga säga vad de tycker och på att prata om svåra ämnen med hjälp av en hel del nya ord och begrepp. Att ett lärande pågår är uppenbart men det är inte klassrumsundervisning det handlar om.

– Det finns ett starkt motstånd mot att göra skola av fritidshemsverksamheten men det är inte det som är poängen. Jag menar att man kan lära på ett fritidspedagogiskt sätt. Det är viktigt både för barnen och för oss att kunna sätta ord på det vi faktiskt gör här. För vi gör ju en massa bra saker hela tiden, säger fritidspedagogen Anne Eklund som precis fyllt blädderblocket med barnens exempel på kort- och långglädje.

Genom att arbeta tematiskt på det här sättet och koncentrera sig på en sak i taget kan de borra djupare i ett område i stället för att flyktigt beröra många, berättar de. Men så har de inte alltid gjort. Det började med att skolan tog fram en gemensam värdegrund för fyra år sedan. En värdegrund som tagit fysisk form genom det där äppelträdet som pryder väggarna lite varstans. I samma veva gjordes också fritidshemmets avdelningar om. Barnen delades in efter ålder och pedagogerna fick arbeta med samma barn under två år.

– När visionen för skolan togs fram fick vi vind i seglet eftersom det blev tydligare vad vi skulle fokusera arbetet på. I och med omgörningen blev det också naturligt att ställa sig frågan: vad vill vi att ­barnen ska lära sig under de två åren som de är hos oss? säger Anne Eklund som arbetar med barn från förskoleklassen och årskurs ett tillsammans med Victor Ewaldsson.

Detta blev också startskottet på det systematiska kvalitetsarbetet. Det område som de väljer att fördjupa sig i grundar sig alltid i de verksamhetsmål som finns formulerande i läroplanen och de allmänna råden för fritidshemmet. Men hur gör man egentligen praktik av dem? En del av hemligheten ligger i att göra de fina formuleringarna begripliga även för barnen.

Foto: Kajsa Juslin– I augusti när vi bestämmer vilket mål vi ska jobba med så vänder och vrider vi på begreppen för att reda ut vad vi egentligen menar och hur vi ska gå till väga. Att förklara på ett sätt som också barnen förstår gör arbetet tydligare även för oss. Det är väldigt viktigt att inte titta på alla mål samtidigt utan att smalna av arbetet i ett tidigt skede, säger Anne Eklund.

Genom att förenkla och bryta ner de övergrip­ande­ målen under planeringsfasen slår de två flugor i en smäll. Barnen inkluderas och konkreta aktiviteter som de faktiskt kan arbeta med i praktiken ser dagens ljus. Målen för det kommande läsåret skrivs också ner på ett språk som barnen förstår, på trädets knallröda äpplen och på en högtidlig lapp som finns uppsatt på väggen i fritidshemmet.

– Trygghet i skolan utgör själva stammen på vårt äppelträd men hur arbetar man praktiskt för att barn ska bli trygga i sig själva och sitt sammanhang? Mantrat ”alla är olika och det är ok” förstår alla precis som delmålet att alla vuxna såväl som barn ska lära sig varandras förnamn, säger Victor Ewaldsson och pekar på planschen på väggen.

Här har de fått avsätta tid för det systematiska kvalitetsarbetet de senaste åren. Tiden för planering, dokumentation och utvärdering finns numera inskrivet i deras kalender redan vid höstterminens start.

– Vi har en rektor som säger att fritids ska ta plats. Hon är tydlig med fritidshemsverksamhetens betydelse för skolan och uppmuntrar kvalitetsarbetet. Det är otroligt viktigt att få stöd från ledningen och feedback på det arbete som vi gör, säger Anne Eklund.

Deras arbetssätt har utvecklats över tid och inkluderar bland annat enkäter som de utformat själva. Enkätfrågorna ställs till barnen före och efter det årslånga arbetet. Enkätresultatet efter förra årets temaarbete, som berörde normer, visade en tydlig förändring. Barnen breddade sina handlingsmöjligheter – vad de valde att leka med och med vem.

– Att ha arbetet på pränt och kunna visa mätbara resultat är viktigt för att utveckla verksamheten. Att kommunicera det till andra lärare, ledningen och elevernas föräldrar handlar också om att få visa vad vi gör och att det är viktigt. Det gör vi också genom vår utställning, säger Anne Eklund och visar upp en färgsprakande blandning konstverk.

Väggen i matsalen är tapetserad med en stor målning föreställande en omsorgsfullt omplåstrad gubbe. På plåstren har barnen skrivit ner olika anledningar till plåstrens existens. Variationsrikedomen visar tydligt hur olika vi är när vi ska berätta vad det är som kan göra oss ledsna. Detta konstverk är en av många delar av den pågående utställning som visar upp resultatet av de senaste årens temaarbeten.

– Barnen blir stolta av att få visa upp det de gjort för andra på skolan och sina föräldrar. För oss har det också blivit lättare att sätta ord på vad det är vi faktiskt arbetar med tack vare det systematiska kvalitetsarbetet, säger Victor Ewaldsson som också är konstnären bakom jättegubben på väggen som barnen plåstrat om.

Anne Eklund sätter ord på avdelningens ambitioner för framtiden.

– Vi försöker lyfta fram vårt arbetssätt och hoppas att det ska spridas som ringar på vattnet också till andra delar av kommunen. Det absolut viktigaste och övergripande målet för oss är dock att skapa trygga barn som kan minnas tiden här med glädje.

Undertecknad tillhör kategorin som minns grundskoletiden med glädje. Full av tillförsikt för kommande generationers känslohantering lämnar jag så det svala 70-talshuset, pizzerian och landsvägsdammet i verklighetens Nangilima.

ur Lärarförbundets Magasin