Ingår i temat
Fokus: rummet
Läs senare

Rum med möjligheter

Egna rum må vara idealet men verkligheten för fritidshemmen ser ofta annorlunda ut. Dialog, ommöblering och ett ifrågasättande av de rutiner som sitter som gjutna i väggarna är vägen framåt, menar forskare.

11 Dec 2015

Kuddrum förvandlas till hemliga kojor och rymdskepp ena dagen och till teaterscener den andra. I ett hav av framplockat material från allehanda skrymslen och vrår blir konstnärliga kreationer till när kloka huvuden slås ihop över arbetsbordet. Ja, fantasin flödar och valmöjligheterna är oändliga när barn får ta plats och tillåts lära i och av den miljö som de för stunden befinner sig i. Det är idealet åtminstone. Ett ideal som ställer höga krav på rummet – eller? Finns det någon idealisk lärmiljö för fritidshemmen?Foto: Henrik Witt

– För att skapa en meningsfull fritid och stimulera olika typer av lärande behövs en till­låtande och öppen miljö. Men det handlar mer om att ge barnen så många handlingsmöjligheter som möjligt än om en mall för miljö och material, säger Anneli Hippinen Ahlgren, doktorand vid Stockholms universitet. Hon har tittat närmare på miljöns betydelse för barns lärande och hur man som fritidspedagog kan skapa alternativa lärmiljöer. Det situationsstyrda lärandet och föränderligheten är fritidspedagogikens kärna, menar hon.

– Det viktigaste är att kunna förändra miljön hela tiden. Om barnen inte är på en viss plats – förändra den då till något annat. Lyssna på barnen – vad är det de vill ha istället. Eftersom miljön utgör en så betydande del av det situationsstyrda lärandet är det viktigt att möjligheten att förändra densamma alltid finns med i den pedagogiska planeringen, säger Anneli Hippinen Ahlgren.

Men hur realiseras det när egna rum att styra över är en utopi för många fritidspedagoger? Att fritidshemmet integrerades i skolan på 90-talet innebär för de allra flesta fritidshem att de placerats i skolans lokaler. Och det handlar inte bara om delade rum utan också ofta om en anpassning till en etablerad skolkultur. Det påverkar inte bara själva arkitekturen – rummets utformning – utan också vad barnet tillåts göra i det, konstaterar Anneli Hippinen Ahlgren.

– Så klart är egna lokaler med en stor variation av både rum och material att föredra men det är få fritidshem som har det så – då måste man göra det bästa av situationen. Ett stelt klassrum kan möbleras om och bli i princip vad som helst. Sätt ihop bänkarna och du har ett pingisbord, ställ undan dem helt och du har ett dansgolv. Endast fantasin sätter gränser – lär av barnens gränslöshet och sätt deras lärande i fokus, säger Anneli Hippinen Ahlgren.

Ommöblering som strategi kan dock möta motstånd. Vad gör man i ett klassrum som inte får ändras en millimeter efter skoldagens slut? Idel raka rader av skolbänkar och uppställda stolar manar inte direkt till handling, menar psykologen Elisabeth Nordin Hultman, som bland annat forskat om miljöns betydelse för förskolebarns lärande.

– Sitt still på din plats – det är vad svenska klassrum signalerar om man ska hårdra det. Så det är egentligen en katastrof att fritidshemmen tvingas anpassa sig till skolans rigida miljö. Klassrummen är bland de mest ostimulerande miljöer som finns – de är inte ens bra för barns traditionella skollärande enligt mig.

Hon uppmanar skolvärlden att vidga vyerna och blicka mot länder som England, USA, Australien och Nya Zeeland vars skolkulturer ofta skiljer sig från den svenska. De fokuserar mer på det laborerande och handlingsbaserade arbetet som kanske traditionellt sett har förknippats mer med fritidspedagogiken i Sverige.

– Låt fritidspedagoger inreda klassrummen istället. Då kommer vi också se högre betyg i exempelvis natur och matte. ”Skapandet” som förknippas mer med fritidsverksamheten borde användas även i det som kallas intellektuellt lärande, säger Elisabeth Nordin Hultman.

I stället för bord och stolar som dikterar en sak för barnen förespråkar hon rum i rummen. Exempelvis små inredda mattehörnor där barnen kan lära genom handfast material som decilitermått, linjaler och mynt.

Anneli Hippinen Ahlgren är inne på samma spår men höjer också ett varningens finger.

– Det är redan så att barn som har svårt för exempelvis matte kan inspireras att lära inom ramen för fritidshemmet med hjälp av sådana konkreta artefakter. Det får dock inte bli så att fritidshemmet existerar enbart för att stötta upp ämnesundervisningen. Fritidspedagogiken är existensberättigad i sig själv, säger Anneli Hippinen Ahlgren.

Det är viktigt med miljöer som skapar utrymme för en gränslös lek om målet är att skapa en meningsfull fritid för barnen. Även om det kan orsaka kaos i de lokaler som delas. Elisabeth Nordin Hultman problematiserar föreställningen om att fritidshemmens aktiviteter skulle kunna klassificeras som kaos eller oordning.

– Vi förlorar så mycket på att sätta skolans olika verksamheter i motsatsförhållande till varandra. Det handlar inte om ordning och reda eller oordning eller kaos. Det laborerande lärandet, i en miljö med rika och meningsfulla möjligheter, behövs även i skolbänken och det är mycket större än kreativitet förstått som att skapa med färg och form, säger Elisabeth Nordin Hultman.

För att undvika konflikter kring delade rum och seglivade föreställning som dessa är Anneli Hippinen Ahlgrens främsta råd till fritidspedagoger att prata om det.

– Artikulera varför det måste vara ”rörigt” på ett fritidshem – det är en utforskande verksamhet där många saker bör få pågå parallellt. Det finns faktiskt en mening och ett mål med kaoset. Genom att sätta ord på hur detta är en viktig del av fritidspedagogiken och barns lärande på fritidshemmen kommer man långt, säger Anneli Hippinen Ahlgren.

För att få till en fungerande dialog om rummet måste utgångspunkten för alla inblandande vara att båda yrkesgrupperna har samma status och fokus ligga på det gemensamma intresset: barns lärande.

– Vi bedriver alla professionell pedagogisk verksamhet och tjänar ingenting på att ordna dem hierarkiskt i relation till varandra. Där missnöjet med lokalerna är som störst är ofta bristande respekt – och dialog – grundproblemet, fortsätter hon.

Att behovet av att ifrågasätta det förgivettagna är stort – både i skolan och på fritidshemmen – är forskarna eniga om.

– Så mycket tas för givet men fokuserar man på detaljer i miljön och arbetssättet kan man få upp ögonen för hur man egentligen jobbar och se på det med ny blick, säger Elisabeth Nordin Hultman.

Men att bli medveten om – och ifrågasätta – de strukturer som sitter i väggarna är inte det lättaste. Det har inte heller bara med miljön att göra. Det handlar också om pedagogens makt över rummet.

– Rummet och det materiella styr förvisso barns lek och lärande men det är svårt att bygga bort strukturer som man inte ens är medveten om. Oavsett hur dåliga – eller bra – lokalerna är måste man som pedagog bli medveten om hur man faktiskt jobbar i dem, säger Anneli Hippinen Ahlgren.

Om rummet ser ut som det gör ”för att det alltid gjort det” snarare än för att det är bäst för barnens lärande bör man tänka om och ifrågasätta det som med tiden tagits för givet, menar hon.

– Då behövs kanske något nyskapande men inte genom att sudda ut verksamheterna till den enes fördel utan genom ett helt nytt sätt att se på lärandemiljöer.

Läs mer:

Miljön som redskap, Anneli Hippinen Ahlgren.

I Fritidshemmet och skolan – det gemensamma uppdraget, Ann. S. Pihlgren (red.), 2015, (Studentlitteratur).

Miljön som didaktiskt verktyg, Anneli Hippinen Ahlgren.

I Fritidshemmets didaktik, Ann. S Pihlgren (red.), 2013, (Studentlitteratur).

Pedagogiska miljöer och barns subjektsskapande, Elisabeth Nordin-Hultman, 2004, (Liber).

Evidence based design of elementary and secondary schools: A responsive approach to creating learning environments, Peter Lippman.

Låt eleverna styra skolarkitekturen

En skola utan klassrum i Danmark och en raketformad skola i Kiruna. Dynamiska rum, där det mesta kan flyttas runt, eller kojliknande utrymmen att gömma sig i. Ett universellt recept för god pedagogisk arkitektur finns inte, det handlar snarare om att anpassa miljön efter skolans specifika kultur – och om att låta barnen vara med och styra. Det menar den amerikanske arkitekten Peter Lippman som arbetat med att rita nya och förnya gamla skolor under tjugo års tid. Nu arbetar han bland annat med lärmiljöerna i den nya skolbyggnaden på Skapaskolan i Huddinge.

(Skolporten Nr. 3 2015)

EU-projekt för lärmiljöer

Att miljön har stor betydelse för lärande skriver allt fler under på. Just nu håller Rektorsakademien utbildning (RAU) på att ta fram tre handböcker som ska guida skolor i arbetet med att utveckla och modernisera sin fysiska, digitala och sociala miljö. Detta arbete är en del av EU-projektet Educational spaces 21 – Open up! vars syfte är att hjälpa skolor anpassa sina lärmiljöer till en ny typ av lärande.

(RAU)

ur Lärarförbundets Magasin