Läs senare

Rundtur på fritids för språkets skull

Hur ser det ut på integrationsfritids? Följ med åttaåriga Albaraa Asalem på samtalspromenad genom Runnerydsskolan i Nässjö.

Albaraa Asalem får i uppdrag att visa den plats som är mest fritids för honom.
– Det är din promenad, du väljer platserna och bestämmer hur den ska se ut – det ska bli jättespännande att se var vi hamnar.
Foto: Sofia Beijer

Klockan närmar sig tre på Runnerydsskolan i Nässjö och Albaraa Asalem äter ostmacka i rasande takt. Han har just haft modersmål och är sen till fritids, berättar om skolfotograferingen som drog ut på tiden eftersom alla gjorde grimaser hela tiden. I vanliga fall skulle det inte ha spelat roll men i dag är det hans tur att gå en samtalspromenad med fritidsläraren Sandra Bengtsson och språkstödjaren Yousef Ahmed.

Genom språkstödjarna har fritidslärarna lärt sig att det är viktigt att förstå barnens bakgrund

– Det är din promenad, du väljer platserna och bestämmer hur den ska se ut – det ska bli jättespännande att se var vi hamnar. Du berättar och jag ställer frågor och om det är något vi inte förstår hjälper Yousef till, säger Sandra Bengtsson och Albaraa Asalem nickar.

– På varje plats ska du ta ett foto med paddan – men bara ett enda så det gäller att tänka till. Jag spelar in hela promenaden på mobilen, om du vill kan du lyssna efteråt. Vi testkör först, börja med att säga ditt namn, fortsätter hon.

– På varje plats ska du ta ett foto med paddan – men bara ett enda så det gäller att tänka till.
Foto: Sofia Beijer

Inspelningen funkar finemang och Albaraa Asalem får i uppdrag att visa den plats som är mest fritids för honom.

Runnerydsskolans integrationsfritids startade för lite drygt fyra år sedan.

– Hösten 2013 hade skolan jättemånga nyanlända elever som alla gick i en klass. Till stor del var de isolerade från skolans andra elever och träffade dem bara på rasterna. Efter hand uppstod grupperingar och konflikter, gängbildningar och mobbning. Situationen blev ohållbar, säger utvecklingsläraren Line Isaksson.

Integrationsfritids blev en del av lösningen. Det är som ett vanligt fritidshem med den viktiga skillnaden att även nyanlända elever får gå där. Fritidslärarna har extra fokus på språkutveckling och relationsskapande och på varje avdelning finns språkstödjare som talar de nyanländas modersmål. Språkstödjaren fungerar som en brygga mellan ”gamla” språket och kulturen och det nya. Genom språkstödjarna har fritidslärarna lärt sig att det är viktigt att förstå barnens bakgrund och att inte ta demokratiska värden som självklara.

– När vi möter nya barn måste vi ta reda på vilka erfarenheter de har – och tänka på att det skiljer sig dem emellan. En del har kommit hit med flygplan och aldrig sett något av ett krig. Andra har sett familjemedlemmar dödas, suttit länge i flyktingläger eller varit på flera andra ställen innan de slutligen hamnade i Nässjö, säger Line Isaksson.

På fritids har de arbetat med flera lära-känna projekt. Det handlar om att förstå varandra men också om att hitta gemensamma nämnare och mötesplatser.

– Vid det här laget har vi landat i att integrationsfritids inte handlar om att någon ska fyllas på med något, utan om att vi ska fylla på varandra. Om att skapa vi-känsla, att tillsammans bygga en fritidshemskultur, säger Line Isaksson.

Om integrationsfritids

Alla nyanlända elever, de ska ha bott i Sverige i mindre än fyra år, erbjuds en avgiftsfri fritidshemsplats tre dagar i veckan. Om föräldrarna börjar arbeta eller studera går platsen över i en vanlig avgiftsbelagd fritidshemsplats. Integrationsfritids finansieras genom statliga integrationspengar som skolan äskar av Nässjö kommun.

Anledningen till att fritidslärarna funderat extra över vad de håller på med är det pågående aktionsforskningsprojektet Integrationsfritids – vad är det? som är initierat av Line Isaksson och forskaren Eva Kane. Aktionsforskningsprojektet, i sin tur, ingår i ett större forskningsprojekt för fritidshemmets pedagogik i Jönköpings universitet.

– I första steget funderade vi fritidslärare över vad integrationsfritids är. Det kan låta märkligt, eftersom vi har det, men det är viktigt att förstå vad vi menar med det. Nästa steg blev att ta reda på vad integrationsfritids är för barnen. Ett sätt att göra det är genom samtalspromenader, säger hon.

Platsen som är mest fritids för Albaraa Asalem är ett rum där han brukar leka och spela spel, ensam eller med kompisar. Sandra Bengtsson ställer många frågor, bland annat om det fanns fritids i Syrien. Det fanns det inte, men däremot skola. Albaraa Asalem pratar länge om egna erfarenheter, berättar att en av hans släktingar var lärare. Skolan i Syrien var annorlunda, till exempel stod läraren bakom en kateder och eleverna satt i bänkar två och två.

– Ungefär som det såg ut här innan vi gjorde om, alltså? säger Sandra Bengtsson och Albaraa Asalem håller med.

Runnerydsskolan är i sin utformning exotisk även i Sverige. I stället för konventionellt utformade klassrum finns flexibla, möblerade med trappgradänger, stolar, pallar, vikskärmar, arbetsbord och studiehörnor. På väggarna hänger clevertouch, surfplattor stora som tv-skärmar. Ute på skolgården pågår bygget av uteklassrum.

För att komma till det roligaste stället tar Albaraa Asalem täten genom en lång korridor, uppför en spiraltrappa och vidare fram till en glasvägg.

– Där nere är den, säger han och visar med handen.

Lokalen vi har utsikt över kallas ”hjärtat” och påminner om en mindre amfiteater. Det är högt i tak och ljuset faller in genom stora fönster. Albaraa Asalem vill fota uppifrån, få med hela lokalen. I hjärtat gör de trevliga saker, ibland har de fest och en gång satt de jättemånga där och pärlade, gjorde armband och sjöng om att snacka snyggt. Han gillar att platsen är stor och att man kan vara många tillsammans.

Platsen som är mest fritids för Albaraa Asalem är ett rum där han brukar leka och spela spel, ensam eller med kompisar.
För att komma till det roligaste stället tar Albaraa Asalem täten genom en lång korridor och uppför en spiraltrappa. Lokalen vi har utsikt över kallas ”hjärtat” och påminner om en mindre amfiteater.
– Jag gillar att platsen är stor och att man kan vara många tillsammans.
Foto: Sofia Beijer

– Jag tycker att det är trevligt med många andra, säger han.

Att utse tråkigaste platsen är svårare. Slutligen bär det iväg till entrén, närmare bestämt till ett trappräcke.

– Hur kommer det sig att du tycker att just den här platsen är tråkigast?

Albaraa Asalem förklarar att det är stökigt, folk lämnar saker där och hänger och klänger. Man får inte leka där men det gör man ändå; tjuv och polis. Han pekar mot räcket:

– Det där är fängelset. Tjuven skulle ta nyckeln från polisen och sedan springa iväg.

– Är det så att vi fritidslärare inte är här och håller koll?

– Ja, så är det. Och då leker man.

Det visar sig att han tycker att det är en rolig plats – egentligen. Det tråkiga är att man inte kan vara där och leka. Albaraa Asalem har uppenbarligen en kluven inställning till entrén eftersom han även utnämner den fulast, han tycker att den ser slarvig ut med alla ytterkläder och väskor.

Farligaste platsen ligger alldeles i närheten: korridoren. Det är så himla lätt att man halkar och slår sig.

Att utse tråkigaste platsen är svårare. Slutligen bär det iväg till entrén, närmare bestämt till ett trappräcke. Albaraa Asalem förklarar att det är stökigt, folk lämnar saker där och hänger och klänger. Man får inte leka där.
– Albaraa tycker att biblioteket är den vackraste platsen här på skolan.
Foto: Sofia Beijer

– Är det halt när man går? säger Sandra Bengtsson.

– Nej, men om man springer. En del gör det, fast man inte ska.

Det långa blanka golvet inbjuder onekligen till att springa och kana, det rycker nästan i benen på reportern. Sandra Bengtsson säger att samtalspromenaderna just gör att man får upp upp ögonen för hur barnen ser på miljön, nya tankar och uppslag på hur man kan förbättra och lära av sina misstag. Ett barn utnämnde en plats som var iordningställd för lek till den tråkigaste platsen; han visste inte vad han skulle göra där eftersom allt var klart. Det gäller också att fördjupa frågorna och inte ha förutfattade meningar. Ett annat barn tyckte fotbollsplanen var den roligaste platsen – men han tyckte inte att fotboll var speciellt kul, däremot älskade han att springa långt och länge.

Samtalspromenaden handlar inte bara om miljön, det är också ett tillfälle för barnet att bli lyssnad på och för fritidsläraren ett tillfälle att lära känna barnet närmare.

– Det är alltid spännande att se vad de väljer för platser, man har verkligen ingen aning. Och de väljer nästan aldrig samma, säger Sandra Bengtsson.

Spännande är det sannerligen när Albaraa Asalem ska utse den allra vackraste platsen.

– Den finaste, förtydligar Sandra Bengtsson när han verkar osäker.

Albaraa Asalem konsulterar med språkstödjaren Yousef Ahmed och vet sedan precis. Han drar iväg och stannar utanför ett rum som är alldeles fullt utav böcker: läskiga, spännande, roliga och det kanske bästa av allt – böcker på olika språk.

– Hör du det Nadja? ropar Sandra Bengtsson till skolans bibliotekarie.

– Albaraa tycker att biblioteket är den vackraste platsen här på skolan, fortsätter hon.

Bibliotekarien lyser upp, precis som Albaraa Asalem när han berättar hur fint det är i biblioteket, att han gillar att vara där, att läsa böcker – och att man får låna hem dem.

– Jag lånar böcker både på svenska och arabiska. Ibland läser jag och ibland läser mamma för mig, säger han och berättar sedan att det inte fanns bibliotek i Syrien.

– Fanns det inte?!

Språkstödjare Yousef Ahmed förklarar att det nog bara var så att Albaraa Asalem inte besökte biblioteket, eftersom han var liten då.

Albaraa Asalem nickar, så kan det nog vara.

Om samtalspromenader

Samtalspromenader är från början en forskningsmetod, framtagen av forskarna Anna Klerfeldt och Björn Haglund men används numera även i fritidshem som ett redskap då det gäller barns inflytande och delakt­ighet. Den går ut på att barnet visar olika platser i fritidshemmet (den roligaste, tråkigaste osv), tar ett foto av platsen, berättar om den samt svarar på raka frågor av typen: Varför är det roligt här?

Hela promenaden spelas in med en digital bandspelare och används tillsammans med barnets egna bilder för dokumentation.

I Fritidspedagogik nr 5 2012 fanns en artikel om metoden. 

ur Lärarförbundets Magasin