Läs senare

Stökiga eller särbegåvade?

I blickpunktenIntensiva, känsliga och inte minst – smarta. De särbegåvade barnen har ingen diagnos men kan ändå få problem med kompisar och i skolarbetet. Att deras särskilda begåvning upptäcks och tillgodoses i skola och i fritidshem är viktigt för barnens välbefinnande.

Stökiga eller särbegåvade?

Runt ett av tjugo barn räknas som särbegåvad.

– De gillar det komplexa, är ofta vetgiriga och ställer mer reflekterande frågor än andra barn. De har också potential att lära sig mer än vad som är normalt för åldersgruppen, säger Elisabet Mellroth, doktorand i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet och specialist på särbegåvning.

När Sveriges kommuner och landsting (SKL) nyligen reviderade sin handlingsplan kring särbegåvade barn, så att den också riktar sig till förskolan, var Elisabet Mellroth en av dem som deltog i arbetet. Att identifiera och bekräfta barnens intellektuella förmåga tidigt kan ha stor inverkan på barnens fortsatta välbefinnande. Men någon handlingsplan kring hur fritidsverksamheten ska bemöta de här barnen finns inte fastställd. Fritidspedagogik och särbegåvning pratas det inte mycket om.

”Det är mycket vanligt att de här barnen blir deprimerade. många är helt utmattade av uttråkning redan i mellanstadiet”

– Dessutom har jag förstått att det inte är ovanligt att fritidspedagogerna glöms bort vid seminarier om särbegåvning, säger Elisabet Mellroth.

Mona Liljedahl är speciallärare och har sedan länge intresserat sig för vilka strategier och verktyg som kan användas för att förebygga det utanförskap som särbegåvade barn riskerar att hamna i.

– Vi som arbetar i pedagogisk verksamhet behöver ta på oss rätt glasögon så att vi lär oss att se de barn som behöver mer intellektuell stimulans. Många av våra särbegåvade barn får i dag adhd-diagnos eller aspergerdiagnos felaktigt, säger hon.

Att tvingas anpassa sig till för enkla uppgifter eller till och med dölja sina färdigheter för att inte sticka ut är ett högt pris att betala.

– Om uttråkningsprocessen redan är igång märks dessa barn genom att de blir antingen explosiva eller passiva, säger hon.

Huruvida IQ spelar en viktig roll eller inte för att vara särbegåvad är experterna inte helt eniga om. Enligt Mona Liljedahl, som själv har en son med särbegåvning, är IQ en viktig faktor.

– Deras IQ är så mycket högre att man kan jämföra det med att en normalbegåvad skulle umgås med barn som har en intellektuell funktionsnedsättning hela tiden. Men det går att ha hög IQ utan att vara särbegåvad, att ha en fantastisk förmåga att minnas och återupprepa information ger också högt utslag på IQ-test, säger hon.

Elisabet Mellroth tror att man är fel ute om man drar för hårda kopplingar mellan IQ och särbegåvning.

– Det stämmer inte helt överens med vad som står i den litteratur jag läser. Särbegåvning är betydligt mer komplext än så, säger hon.

För att vara särbegåvad krävs att barnet har ett högre abstrakt resonemang än jämnåriga, är duktig på att dra egna slutsatser, gör egna kopplingar och skapar nytt. Och här håller experterna med varandra.

– Oftast märks särbegåvning redan från början. Dessa barn förvånar sin omgivning gång på gång, säger Mona Liljedahl.

Särbegåvning anses vara medfött och kan inte framkallas av ihärdiga föräldrar. Det handlar om hur vår hjärna utvecklas.

– Vissa barn utvecklas tidigt och det beror på att de är snabbare i sina tankar. Denna förmåga kommer inte att förändras när de blir äldre, även om de kan bli hindrade i sin utveckling av en omgivning som inte förstår dem, säger Mara Westling Allodi, professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet, som står bakom en del av Skolverkets stödmaterial om särskild begåvning inom skolan.

Enligt henne är kunskap om särbegåvade barn A och O för att få till ett bättre bemötande av barnen.

– Det är viktigt att de får den rätta stimulansen så att de kan utvecklas. Det är helt enkelt oerhört grymt att erbjuda en miljö där man håller tillbaka ett antal barn genom att inte erbjuda barnen stimulans på deras egen nivå eller låta dem utveckla sina förmågor och intressen. Det är så man knäcker en människa, säger hon.

Vår oförmåga att se de här barnen med särbegåvning kan få katastrofala konsekvenser.

– Det är mycket vanligt att de här barnen blir deprimerade. Vi har många som har barn som är helt utmattade av uttråkning redan i mellanstadiet. De tycker att de sitter av tiden i skolan och nöts ned av understimulans och blir hemmasitt­are. En del av de här barnen får inte betyg. Många drabbas av psykisk sjukdom som social fobi eller ångestproblem, säger Mona Liljedahl.

Att erbjuda de här barnen mer intellektuellt krävande aktiviteter än deras kompisar är därför ett måste, även på fritids. Egentligen är det inte svårare än att möta varje barn utifrån vad de behöver.

– I läroplanen till fritidshemmen står att ”undervisningen ska ta sin utgångspunkt i elevernas behov, intressen och erfarenheter”. Jag tolkar det som att det finns stöd i läroplanen för att möta dessa barns behov även på fritids, säger Elisabet Mellroth.

Det betyder inte att hon vill se fritids speciellt inriktade för barn med särbegåvning.

– Däremot används fritidsverksamheten för att uppmuntra och stimulera även annorlunda och akademiska intressen på vissa platser. Ett gott exempel är Kronoparksskolan i Karlstad, där finns flera olika inriktningar som barnen kan välja på fritids och där har man infört en programmeringsgrupp, säger hon.

Mona Liljedahl drar kulturella kopplingar till varför de här barnen ibland inte har fått den hjälp och det stöd som de behöver i sin utveckling.

– Vi har ofta en acceptans inför intellektuell funktionsnedsättning. Det finns också en respekt och acceptans inför att alla barn inte klarar av att sitta stilla. Vi förstår att de flesta barn har spring i benen. Men de här barnen har spring i huvudet. De måste få springa av sig i huvudet, säger hon.

Precis som alla andra har särbegåvade barn sin egen personlighet och intressen. En del är introverta medan andra är extroverta. Men särbegåvade barn är alltid kreativa, förutsatt att de har blivit rätt bemötta. Kreativiteten föder en rastlöshet. Och det här gör även att särbegåvade barn ofta har ett annorlunda förhållningssätt till vila.

– De behöver springa färdigt i huvudet för att få energi. Lusten är deras livsluft och energi. När de har lust och känner passion, då laddar de upp sitt system, men de pausar inte genom att göra ingenting, säger Mona Liljedahl.

ur Lärarförbundets Magasin