Ingår i temat
Gruppen
Läs senare

Stora grupper är bäst!

I fritidshemmet ska man lära sig att bli socialt kompetent och att vara i en grupp, oavsett hur gruppen ser ut. Därför är storfritids en bra arbetsform, tycker pedagogerna på Ramdalsskolans fritids.

23 Maj 2016

Foto: Christrian Johansson

Storfritids på Ramdalsskolan i Oxelösund startade för två år sedan. Idén kom från pedagogerna själva, som kände att de hade fastnat. Verksamheten flöt inte riktigt på, förutom på fredagar då de hade en gemensam aktivitet som alla gillade. Hur skulle man göra för att ha det så jämt? Pedagogerna kom fram till att det skulle vara en styrka för dem att vara en avdelning, de skulle få bättre samarbete och bättre möjligheter att se alla barn. En motsättning kan tyckas, fler barn blir ju fler att se, men pedagogerna tycker att alla barn blir mer sedda och bekräftade nu. Men visst fanns det farhågor: Vad skulle hända med barnen som har svårt att vara i stora grupper? Skulle det finnas platser att dra sig undan på? Skulle de äldsta tycka att det var tramsigt att vara med de yngsta? En del föräldrar var oroliga, fritidshemmet hade flera möten med dem innan storfritids startade.

Det som har hänt, berättar fritidspedagogerna, är att barnen leker över åldersgränserna, det finns lugna platser och de flesta barn har någonstans att vara, eftersom de får välja vad de vill göra. Generellt sett är det också färre konflikter nu än tidigare.

– Barnen säger nog inte ”vi på fritids”, men gruppkänslan för skolan har ökat, säger fritidspedagogen Sara Göteskog.

Fritidshemmet har flera rum: ateljén, salongen, kuddrummet och byggrummet med duplo, kaplastavar, smålego och meccano. För de äldre barnen finns fritidsklubben med två biljardbord och två pingisbord. Salongen är öppnings- och stängningsrum; där går det att spela spel, leka med dockor, bygga eller rita. När barnen kommer sätter de upp sitt foto på en stor anslagstavla för att välja det rum de vill vara i. Det finns två vuxna i varje rum och det finns alltid en vuxen i den långa korridoren som binder samman alla rum. Skolan har också badhus och idrottshall i samma byggnad, och skogen runt hörnet.

Ateljén är populär, där trivs både utåtagerande barn och tysta barn som behöver lugn och ro.

– Barn med särskilda behov har det generellt bättre nu, tycker vi, många av dem hittar något de är bra på eftersom det finns mer att välja på och vill man enbart måla i ateljén kan man göra det. De har också fler barn att välja mellan, säger fritidspedagogen ­Anna-Karin Jansson.

Hon tycker att det är lättare att se barn som behöver något extra med det här arbetssättet, eftersom fler pedagogögon finns runt dem, till skillnad från när man har samma barn varje dag. För de vuxna är det mer flexibelt nu, det är lättare att täcka upp för varandra om någon är borta. Visst kan de känna oro över barn som inte syns så mycket och över hur man ska hålla koll på alla barn.

– Men vi litar på att varje pedagog tar ansvar för sin grupp och att vi pratar om de barn vi känner oro för. Vi kan be varandra hålla ögonen på något eller några barn, berättar Anna-Karin Jansson.

Gruppkänslan på fritids har förändrats från att man är med dem som är lika gamla, till att man är med dem som har samma intresse som en själv. På så sätt har gruppen stärkts på skolan som helhet, eftersom barnen känner igen och leker med varandra över årskurserna.

Fritids startar klockan 12 varje dag, då mest med förskoleklass och ettor. Halv två kommer alla barn och väljer i vilket rum de vill vara. Man kan byta rum hur många gånger man vill. Till mellanmålet går man med de barn och den pedagog man är med för tillfället.

– På så sätt blir man en grupp med dem man leker med just då, även om den förändras varje dag, säger Sara Göteskog.

Efter mellanmålet är det dags för en aktivitet, som är öppen för alla. Det är till exempel ur och skur, idrottshallen, bad eller drama.

En viktig förändring är att pedagogerna på fritids har blivit en starkare grupp.

– Det har ju länge varit så att skolan har ansetts vara viktigare, men nu känns det som att vi på fritids har blivit tydligare och kan ta för oss mer i kollegiet, säger Anna-Karin Jansson.

Rektorn har trott på fritidshemmets arbetssätt hela tiden, men det känns som att övrig personal på skolan lyssnar på fritidspedagogerna på ett annat sätt nu, berättar Anna-Karin Jansson och Sara Göteskog. De skulle vilja att deras kompetens togs tillvara ännu mer bland de högre åldrarna, skolan har elever upp till årskurs 5. Nu är de rastvakter för dem, men skulle gärna jobba med fadderverksamhet till exempel, så att även de äldsta kan få tillfälle att träffa fler barn.

Storfritids har gjort att fritidspedagogernas scheman är mer styrda. Varje dag ska de vara i ett av rummen och efter mellanmålet ska de var sin dag ha hand om en aktivitet. Varje vecka har de fem timmars planering, tre enskilda och två gemensamma.

– Fredagsförmiddagar är vår heliga tid, säger Anna-Karin Jansson.

– Då har vi två timmar med all fritidspersonal och det finns tillfälle att ta upp frågor om enskilda barn som man känner oro för, eller konflikter i en grupp man vill ta upp.

Är det många konflikter i en klass kan fritidshemmet ta ansvar för att ta med den klassen på en aktivitet som alla måste vara med på.

Något som är negativt är att relationen med den enskilda eleven inte blir lika nära.

– Eftersom de får välja vad de vill göra kan det gå en vecka tills man träffar ett barn igen, säger Sara Göteskog.

Målet med storfritids är att alla barn ska hitta något de är bra på utifrån intresse. Och att barnen ska lära sig att vara i en grupp oavsett hur den ser ut. På Ramdalsskolan tycker fritidspedagogerna att barnen lär sig det, även om det kan vara ett pussel med deras egna scheman ibland. Innan de startade kunde de känna oro över hur de skulle få barnen att samarbeta; några av de äldsta barnen tyckte att fritids var rätt tråkigt. Det gick dock över förväntan, de flesta tycker att det är roligare nu. Pedagogerna tror på tesen ”om personalgruppen mår bra och har roligt ihop, då mår också barnen bra”. Det var tufft i början, men de ville samma sak och de testade, gjorde om scheman, pusslade ihop arbetslaget och nu är fritidshemspersonalen samspelt.

Ramdalsskolans fritidshem

På Ramdalsskolans fritidshem är 200 barn inskrivna, i snitt kommer 130 varje dag. Tolv pedagoger och en resurs är anställda. Här har man inte längre en avdelning för varje 

årskurs utan ett storfritids för alla barn från förskoleklass till år 3 och några från fyran och femman.

Förskoleklassens elever går i skolan antingen på för- eller eftermiddagar. Den grupp som inte är i skolan är på fritids, förutom på fredagar då hela förskoleklassen har skoltid på förmiddagar då fritids har planeringstid.

ur Lärarförbundets Magasin