Ingår i temat
Tid
Läs senare

Ta makten över tiden

TidTid är ett hett diskussionsämne på arbetsplatser runtom i landet och frågeställningarna många. Vi vänder och vrider på begreppet för att undersöka hur man kan göra för att få större inflytande över tiden.

av Emilie Stendahl
06 Feb 2018
06 Feb 2018
Foto: Stocksy

Big bang! Trilobiter, dinosaurier. Tanken hisnar lätt när miljoner år visslar förbi, och ett årtusende blir en blinkning, om ens det. Rusar obönhörligen fram mot ögonblicket som överväldigar: Fäktande och ursinnig låter du oss veta att du anlänt – du skriker. En annan tideräkning börjar.

Tänk att ett så kort ord kan vara så förunderligt: Tid.

För det mesta tänker vi dock på den som något mer vardagligt; Kanske är tiden något som trivsamt tickar på – en ny vecka börjar, för att gå mot sitt slut. Ett välbekant mönster, inramat av årstider och högtider. Eller kanske är tiden ett solkigt tragglande, en tvingande upprepning. Där allt går för långsamt, inget är gott nog.

Tidsbegrepp

Tidsnöjdhet – hur nöjd man är med hur man disponerar sin tid. Man kan till exempel känna tidspress men ändå vara nöjd med det man fyller tiden med. Eller så upplever man både låg tidsnöjdhet och tidspress.

Tidsstrategier – olika strategier för att utnyttja tiden på bästa sätt. Två strategier för att minska tidspress är till exempel att sänka förväntningarna på vad man ska hinna med och använda tiden bättre.

Tidspress – när man har så mycket att göra att det skapar en känsla av obehag. Att bara ha mycket att göra behöver inte innebära att man känner tidspress.

Konstant tidspress – när pressen håller i sig över en längre tid.

Subjektiv tidsmässig välfärd – hur nöjda vi är med tiden vi har och vad vi fyller den med.

Tidsbegreppen är hämtade ur Jörgen Larssons doktors­av­handling Studier i tidsmässig välfärd – med fokus på tids­strategier och tidspolitik för småbarnsfamiljer (2012).

I värsta fall accelererar den, skenar okontrollerat: Du äger den inte, utan den lägger sig över dig, fyller dig med obehag.

Och det är här vi dröjer oss kvar. Vid känslan av tidsbrist. För det är den som tycks ha fått fäste på så många håll. Stress har blivit en folksjukdom, sägs det. Slitna uttryck som ”livspussel” blivit vedertagna, snudd på uttjatade. Sjukskrivningarna många.

Hur blev det så egentligen?

För fritidshemmens del kan man till exempel rita grafer över utvecklingen de senaste tio åren där kurvan över antalet barn pekar uppåt, medan den för utbildad personal pekar nedåt. I takt med denna utveckling har kraven skärpts på såväl innehåll som uppföljning, och graden av pappersarbete och dokumentation ökat. På vissa håll har dessutom barnen andra behov – de kräver mer, deras omständigheter är annorlunda än tidigare. Och alla är vi del av ett samhälle där tempot beskrivs som allt högre, intrycken fler. Där det som inte går att mäta lätt osynliggörs. Där yta premieras före innehåll. Snabbhet före eftertanke.

Så hur kan man tänka kring den här bristen på tid som många ger uttryck för? Lisbeth Rydén, organisationskonsult och doktorand på KTH, har utvecklat en metodik för att bedöma arbetsmiljö, och hon betonar vikten av att inte fastna i att prata om bristen på tid.

– Om man säger att man har ont om tid leder det tanken till att man behöver mer tid. Lösningen blir då att vi måste ha fler personal, färre uppgifter eller mindre barngrupp. Eller så blir lösningen att utveckla individuella strategier: att man ska lära sig att säga nej eller inte vara så ambitiös till exempel.

När man definierar problemet så låser man tanken vid att det är en resursfråga, och en fara med detta är att problem på en arbetsplats inte alltid handlar uteslutande om stress på grund av hög arbetsbelastning. Därmed går man miste om chansen att komma vidare.

Man riskerar dessutom att förvärra problemet om man lägger det på individerna i stället för att se det som en brist i hur arbetet organiseras.

Det handlar alltså inte bara om hur mycket tid vi har, utan även vad vi fyller tiden med.

Vi har almanackor och klockor att mäta den med, men det säger inte särskilt mycket…

Lisbeth Rydén anser att alltför få skiljer på stress och frustration i dag. Stressbegreppet är lätt att ta till, vida spritt och har hög igenkänningsfaktor. Att man är frustrerad på jobbet talas det däremot inte lika mycket om. Frustrerad blir den medarbetare som till exempel upplever att hen lägger mycket tid på meningslösa uppgifter medan arbetet hen ser som viktigt inte hinns med, eller att ingen tar vara på de resurser hen har i form av till exempel kreativitet eller kompetens.

– Stress och frustration är två helt olika saker som kräver olika åtgärder.

Om det finns frustration i arbetslaget är det något man bör ta upp på till exempel en arbetsplatsträff.

– Prata om saker som: Vad gör vi med vår tid? Och vad skulle vi kunna göra? Vad är det som gör att vi känner att vi inte gör ett så bra jobb som vi skulle kunna, med de resurser vi har? Man behöver få känna sig så nöjd som möjligt över det sätt som man faktiskt använder sin kompetens och sin tid.

…för varenda människa vet ju att en enda timme ibland kan kännas som en evighet, men tvärtom också rusa iväg som bara ett ögonblick.

En fördel med att rikta ljuset mot hur man lägger upp vardagen i verksamheten, är att det är något medarbetarna har makt att påverka. Tilldelningen av resurser däremot, är svårare. Och även om man får gehör för kravet på ökade resurser kanske den ändringen dröjer.

Sedan kan det förstås vara så att en arbetsplats behöver både mer resurser och bättre organisering, säger Lisbeth Rydén.

Foto: Stocksy

Det här med tid och organisering i fritidshemmet går att skruva på ytterligare ett varv om man väver in ytterligare ett perspektiv: barnens. En som funderat på hur barnen uppfattar tiden är Sofia Kinell-Jerpenberg på Rubinens fritidshem i Partille. Hon vill värna barnens tid, så att den inte blir allt för upphackad – vilket förstås är en utmaning när man har en grupp barn i olika åldrar som kommer till fritids olika tider, och under alla andra avbrott som när det ska serveras mellanmål eller initieras undervisning och så vidare.

– Jag vill inte stoppa upp deras tankar eller fantasi när de är mitt inne i en lek. Eller inne i ett jättefint samspel med andra barn.

För att barnens tid ska bli så meningsfull som möjligt krävs att lärarna etablerar en bra struktur och goda rutiner, som hjälper barnen utveckla en känsla för vad som kommer att ske härnäst. Annat som kan stötta barnens tidsuppfattning är till exempel en aktivitetstavla med bilder och klockslag. För vissa barn krävs dessutom extra anpassningar: att man till exempel förvarnar dem om att det strax kommer bli ett uppbrott eller byte av aktivitet.

– Vissa barn har svårt att komma igång med lekar, spel eller aktiviteter och då är det inte konstigt om de blir irriterade när det plötsligt är dags för mellanmål eller gå till stängningsavdelningen.

Rutiner eller strukturer som inte fungerar är viktiga att fånga upp och göra om, för avbrott som leder till tjafs, stjäl tid och energi från barnen och verksamheten, resonerar hon.

Sedan finns enkla knep som pedagogen kan ta till för att göra avbrotten eller övergångarna till något lustfyllt snarare än störande. Man kan dela ut ett gäng legobitar, bilder på monster eller fiskar och låta barnen para ihop sig med den som har en likadan legobit, monster eller fisk. Den kompisen får de sedan gå tillsammans med och sitta bredvid under mellanmålet – vips blev det träning i relationsbyggande. Eller lek vägen fram till ”bamba”, föreslår hon. Sjung er dit. Eller ge barnen i uppdrag att upptäcka ovanliga föremål på vägen dit och se om de kan minnas dem. Lärarna kan med kreativa grepp färga barns upplevelse av tiden – även den tid som annars inte riktigt brukar räknas.

”Vi har almanackor och klockor att mäta den med, men det säger inte särskilt mycket, för varenda människa vet ju att en enda timme ibland kan kännas som en evighet, men tvärtom också rusa iväg som bara ett ögonblick – allt efter vad man upplever under den där timmen.”

Så skriver författaren Michael Ende i romanen Momo eller kampen om tiden. I den tar föräldralösa flickan Momo kampen med de grå herrarna i deras jakt på tid. För där de drar fram blir livet fattigt och tomt, och människorna missmodiga och oroliga.

Vi mår bra av att fylla vår tid med sådant som engagerar oss, och av att ta makten över vår tid, är romanens budskap bland annat. Eller som Michael Ende formulerar det: ”Ty tid är liv. Och livet bor i hjärtat.”

ur Lärarförbundets Magasin