Ingår i temat
Nu får vi lov!
Läs senare

Barn och personal vinnare när flera fritidshem blir ett på lovet

LovNya kompisar, nya kollegor och närmare till naturen. I Sandviken ser personalen stora fördelar med att slå samman fritidsverksamheten på sommaren. Förhoppningsvis kan det leda till minskad segregation.

av Linda Kling
26 Okt 2017
26 Okt 2017
Att grilla pinnbröd för första gången är en upplevelse. Fritidspedagogen Stefan Söderblom ser till att inga bröd brinner upp och att alla får smaka. Foto: Michael Wallerstedt

En kylig vindpust sveper över Jernvallsskolans gård i Sandviken och får de 18 barn som står uppställda på ett led att huttra till. Det är mitt i juli och barnen är lättklädda.

– Nu går vi så vi får upp värmen, säger fritidspedagogen Susanne Dalshammar Hietala och tar täten.

Och så vandrar hela sommarfritids iväg, till att börja med i ett prydligt led, men allt eftersom formas grupper som följer Susanne mot dagens utflyktsmål: den skogsbeklädda Gunnar udde i Storsjön.

Barnen som är på sommarfritids i dag kommer från fyra olika skolor i Sandviken. Sedan flera år tillbaka organiserar kommunen fritidsverksamheten under sommarlovet genom hopslagning av närliggande skolor.

Vi ville tidigt få in en aktivitet där barnen tvingades samarbeta, kommunicera och lyssna på varandra

– Sandviken är en relativt liten stad, men väldigt segregerad. Tidigare har sammanslagningarna skett mellan skolor med elever ur samma socioekonomiska grupp. Men på ett initiativ från oss fritidspedagoger har vi gjort annorlunda i år, säger Eija Eriksson, som under terminerna jobbar på en skola i ett område med många nyanlända.

Susanne Dalshammar Hietalas. Foto: Michael Wallerstedt

Den ligger bara någon kilometer bort, men är ändå väldigt olik Jernvallsskolan, menar hon. Där består närområdet av flerfamiljshus och asfalt. Här dominerar villor och grönområden.

– Vi var eniga om att eleverna från de här olika områdena måste få träffas och gemensamt känna att det här är vår stad, säger Eija Eriksson.

På väg mot Gunnar udde mojnar den kalla vinden och solen börjar värma. Barnrösterna låter högre och gladare och ”klumparna” bildar en stor grupp när de går in i skogen. Alla pratar i munnen på varandra, både på svenska och på arabiska.

Väl framme väntar fritidspedagogen Stefan Söderblom som cyklat i förväg och tänt en brasa. Barnen bildar en ring runt elden och han informerar om vilka regler som gäller.

– Kom ihåg allemansrätten. Vi får inte bryta av några grenar eller så. Och när jag visslar så samlas vi här igen. Ok?

– Jaa!

– Då är leken fri!

Några av barnen springer raskt tillbaka mot fågel­skådartornet som de passerade på väg ut till lägerplatsen. Andra går i sällskap med Eija Eriksson ut mot uddens yttersta spets.

– Många av de barn jag jobbar med till vardags är ovana vid att vara i naturen så här. De är rädda för skogen och djur och insekter. Därför är det så fint att de får komma hit nu och jag hoppas att de upptäcker att det inte är så farligt, säger hon.

Längst ut på Gunnar udde möter vattnet land på en vassklädd liten strand. Eija Eriksson tar genast av sig skor och strumpor, rullar upp byxbenen och plumsar i. Hennes fötter sjunker ner i bottenslammet och vattnet får en ljusbrun färg där hon står.

– Usch, utbrister ett barn på stranden.

– Nej, det är skönt, inte kallt, säger Eija Eriksson.

Och en efter en vågar sig barnen i.

Att alla barn får komma ut i naturen är en av fördelarna med sammanslagen fritidsverksamhet på sommaren, tycker fritidspedagogen Eija Eriksson. Foto: Michael Wallerstedt

– En gädda!, skriker någon med panik i rösten.

– Nej, det är en ål!

– Hjälp, det finns pissmyror i vattnet.

– Nej, men det kan finnas blodiglar.

Trots alla obehagliga djur som barnen tror sig se i vattnet står de kvar och efter en stund gräver de flesta med händerna i den leriga bottnen på jakt efter det där farliga. Till slut hittar någon en snäcka. Eller är det en vattensnigel? Meningarna går isär.

Då hörs ett plums. Smilla har trillat.

– Hoppsan, du får gå upp och värma dig vid elden, säger Eija Eriksson och hjälper den dyblöta flickan upp.

Just då hörs en hög vissling och alla går tillbaka till samlingsplatsen där Stefan Söderblom väntar med långa pinnar och en slags konstig deg.

Sandvikens kommun erbjuder fritids till elever från förskoleklass till sexan. Under terminerna delas de upp efter ålder, men på sommaren går alla tillsammans. Vissa barn är på fritids hela sommaren, andra bara någon vecka. Gruppstorleken och sammansättningen varierar därför från vecka till vecka, ibland från dag till dag.

– Det är en stor utmaning att hitta aktiviteter som passar alla. Och så måste man vara beredd på alla slags väder. Det gäller att vara flexibel, säger Eija Eriksson.

Hon och hennes kollegor har valt att ha en organiserad aktivitet per dag. Övrig tid är det fri lek, ute eller inne. Eftersom de är fyra skolor som slagits ihop under fyra veckor så har varje skola fått ansvara för att planera en vecka var. Förra veckan planerades av pedagogerna på Eija Erikssons skola.

– Eftersom det var första gången som alla eleverna träffades så hade vi flera ”lära känna varandra”-aktiviteter, och började med Fångarna på fortet.

Lagvis tävlades det i grenar som pussel, kasta vattenballong och leta glaskulor i hinkar som innehöll allt från mjöl till kall havregrynsgröt.

Denna vecka är det Susanne Dalshammar Hietalas skola som står för planeringen och förutom skogsutflykt ska barnen få åka och bada och åka till stadsparken.

– Vi utgår från tanken att detta är barnens sommarlov. De måste få göra roliga och spännande saker. Det tycker våra chefer också och de har sagt att det får kosta, säger hon.

Att slå ihop flera skolor under sommarfritidsveckorna har många fördelar, anser både Susanne Dalshammar Hietala och Eija Eriksson. Det medför bland annat att större delen av personalen kan få en sammanhängande semester. De som arbetar under sommarveckorna får träffa både nya barn och nya arbetskamrater, vilket är positivt.

– Alla fritids har olika rutiner och här kan vi lära av varandra. Det uppstår ofta intressanta pedagogiska diskussioner och så är det ju väldigt trevligt att lära känna nya kollegor, säger Eija Eriksson och ler stort mot Susanne Dalshammar.

För att underlätta inför kommande år utvärderar personalen varje dag och varje aktivitet de gör.

– Vad har fungerat bra, vad har fungerat mindre bra? Sådan information är värdefull. Jag hade till exempel önskat mig en lista över var saker förvaras eftersom de här lokalerna är nya för mig. Man blir lite stressad när man måste springa runt i en halvtimme och leta efter kåsor inför en utflykt, säger Susanne Dalshammar Hietalas.

Ute på Gunnar udde har de flesta barn virat en bit deg runt en pinne och ställt sig vid elden. Av samtalen att döma är det få av dem som sett eller ätit pinnbröd förr.

– Oj, den ska inte brinna, utbrister Stefan Söderblom och rycker åt sig ett pinnbröd från en pojke och börjar blåsa på det.

– Håll den här, över glöden. Så, nu tror jag att den är färdig.

Pojken lossar sitt lite brända bröd från pinnen och skrattar åt den spiralformade mackan innan han tar en stor tugga.

– Mmmm, gott!

ur Lärarförbundets Magasin