Läs senare

”Voffor har det blivit på detta viset?”

Från Lärarförbundet: Problemet är att alltför många lärare i fritidshem, knappt har någon tid alls att prata om sin verksamhet överhuvudtaget.

28 Mar 2010

I maj för 31 år sedan blev jag färdig fritidspedagog. Jag hade då gått på högskolan i Karlstad och fått en utbildning som skulle ge mig möjlighet att arbeta med människor från 7 till 77 år. Det var en utbildning, som till stor del riktade in sig på görandet av fritidsaktiviteter, men kanske inte hade så stort fokus på lärandet i desamma. Vi trodde att vi som färdiga pedagoger hade ett brett spektrum av möjligheter och ett varierat utbud av tjänster att förvänta oss. Så blev det förstås inte. I vår kommun var det en akut brist på fritidspedagoger och några andra jobbalternativ fanns inte. Naturligtvis var det på fritidshem vi hamnade och för min del är det inget jag någonsin ångrat.

Jag har från mina första år i yrket ofta fått beskriva och försvara varför fritidspedagogiken och fritidshemmet är viktigt för barns utveckling. Detta har varit mycket irriterande och det har känts som om jag pratat för döva öron. Politiker har artigt lyssnat men inte förstått. ”Ska det vara så märkvärdigt att passa några skolbarn på eftermiddagarna” uttryckte sig en av våra styrande en gång. Detta oförstånd har resulterat i att resurserna blivit knappare, barngrupperna större och lärartätheten glesnat katastrofalt i fritidshemmen. Det är också detta oförstånd som nu resulterat i att lärarutbildningen föreslås bli ett år kortare än andra grundlärarutbildningar. Jag har funderat genom åren på ”voffor har det blivit på detta viset”. Vi och våra lärarkollegor vet ju vilket oerhörd betydelse fritidspedagogiken har för eleverna och skolan. Varför har inte den kunskapen nått längre? Har jag pratat om fel saker? Inte bara jag, utan vi är många som har  pratat om vad barn gör i fritidshemmet, i större utsträckning än vad de lär sig. Det har pågått länge trots att fritidshemmen har varit en del av skolan sedan drygt 20 år.

Problemet är att alltför många lärare i fritidshem, knappt har någon tid alls att prata om sin verksamhet över huvud taget. De är uppbundna av verksamhet från morgon till kväll och planeringstiden är den största bristvaran. Då kan det tyckas som ett hån att jag säger att vi pratar om fel saker. Men jag tror inte det finns många andra vägar för att få gehör för fritidshemmets frågor. Vi måste på bred front, i alla sammanhang och på alla nivåer, tydliggöra fritidspedagogikens betydelse för elevers lärande, utveckling och måluppfyllelse.
        För att nå ut tror jag det är nödvändigt att fokusera på att utveckla kvaliteten. Även om det sker i motvind just nu. Ett exempel är att dokumentera verksamheten bättre, för att på ett tydligt sätt kunna visa kopplingen mellan görande och lärande i fritidspedagogiken. Var och en av oss, eller tillsammans, måste hitta bra system för att kartlägga, målformulera, utvärdera, analysera och planera elevernas lärande i fritidshemmen. Både för gruppen och för individen.
        Det behövs bra underlag för reflektion och bedömning av lärandet, och vilka behov vi har och vad vi kan kräva för vår kompetensutveckling.
        På det viset kan vi skaffa argument för varför det är viktigt att endast ha lärarutbildade pedagoger på alla fritidshem och varför det är viktigt att dessa har en fördjupad utbildning. Genom att bli tydligare i fritidspedagogikens betydelse för eleverna att nå målen i läroplanen kan vi också tydligare argumentera för våra krav på goda löner.
        För att kunna göra detta behöver lärare i fritidshem olika former av stöd. Vi i ämnesrådet försöker bidra med en del av detta genom att bland annat producera skrifter, genomföra seminarier och starta nätverksbyggande.
        Att diskutera vikten av kvaliteten i fritidshem på alla nivåer och i alla sammanhang är viktigt inte bara för vår egen del, utan framför allt för elevernas utveckling.
 

ur Lärarförbundets Magasin