Läs senare

Vad hände sedan?

I tidigare nummer har vi skrivit om Solsidan-profilen Jarko Tuiskus metoder, Åsa Eklunds utvecklande arbete i Värnamo och fritidshemmet Eriksdalsvillans prisbelönta pedagogik. Har du undrat över hur det gick för dem sedan? Sluta grubbla – vi har svaret!

11 Maj 2011
Vad hände sedan?
Ur tidningen Fritidspedagogen 2/9.

”Det är viktigt att hålla sig i framkant. Att verkligen lyssna på barnen, snappa upp trender.” Det sa fritidspedagogen Jarko Tuisku när han berättade om sina metoder för att öka barnens inflytande i verksamheten på Solsidans skola i Saltsjöbaden utanför Stockholm. Så här ett år efteråt behöver Solsidan knappast någon närmare geografisk förklaring, orten är rikskänd efter den superpopulära teveserien med samma namn. Ett teveprogram som inspirerade fritidsbarnen var Let’s dance, vilket Jarko Tuisku tog fasta på och hjälpte dem köra sin egen version.
Genom reportaget ”Barnen på Solsidan glänser”, nummer 2/10, var det många som fick upp ögonen för Jarko Tuisku. Så till den grad att han numera är en flitigt anlitad föreläsare och åker kors och tvärs över Sverige för att dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper. Det var just efter en sådan föreläsning som den nuvarande arbetsgivaren gav honom ett erbjudande han inte kunde motstå. I dag utvecklar han sina metoder på Da Vinci-skolan i Saltsjöbaden, där han också är arbetslagsledare.

I höstas, nummer 4/10, beskrevs fritidspedagogen Åsa Eklunds utvecklingsarbete inom Värnamo kommun, under rubriken ”Utveckla”. Tjänsten var tidsbegränsad på tre år och vid årsskiftet var det dags för Åsa Eklund att summera sina insatser och slutsatser genom rapporten ”Konkretisera fritidspedagogens verksamhet utifrån de allmänna råden”.

Åsa Eklund var inställd på att gå tillbaka på heltid till arbetet som fritidspedagog på Klockaregårdens fritidshem i Bredaryd, med nya fräscha lokaler inne i skolan och nya namnet Almens fritidsklubb. Men då kom en förfrågan från Linnéuniversitetet i Växjö, där Åsa Eklund själv gick fritidspedagoglinjen en gång i tiden, om att utbilda lärarstudenter. Varje tisdag under vårterminen är hon vikarierande föreläsare inom kursen ”fritidens ledarskap”, resten av veckan arbetar hon som vanligt i fritidsklubben.

Inte nog med det. Efter artikeln i Fritidspedagogen hörde bokförlaget Natur & Kultur av sig och gav henne uppdraget att skriva om kvalitet i fritidshem, en sorts handledning mellan praktik och det som står i styrdokumenten. Den ska hjälpa fritidspedagoger att synliggöra och medvetandegöra sitt uppdrag.

Många järn i elden för Åsa Eklund, som snart kan sätta ordet författare på meritlistan.

Motigare har det varit för fritidspedagogerna på Eriksdalsvillan i Stockholm, nummer 2/9, som vann NCFF*:s pris för hälsofrämjande pedagogik och som också föreläste på rikskonferenserna för fritidspedagoger. Under rubriken ”Rörlig lek främjar hälsan” avslöjades att de för prispengarna skulle bygga en stor kryptunnel ute på gården utanför det fristående fritidshemmet. Men det visade sig vara lättare sagt än gjort, och framför allt dyrare än de hade trott. För att göra en lång historia kort blev det i stället en lyckad utflykt till Tom Tits i Södertälje.

Kanske var det tur att tunnelbygget gick i stöpet. För hösten 2009 beslutade den dåvarande skolledningen att verksamheten skulle flyttas från den fristående villan till Eriksdalsskolans lokaler. Skolledningen hade en tydlig vision om lokal- och verksamhetsintegrering.

– Det är klart att det kändes lite tungt att lämna huset och den väl inarbetade verksamheten. Men tids nog kunde vi ändå köpa skolledarens argument, säger Helena Björkström, en av fritidspedagogerna på Eriksdalsvillan.

Lika förstående var inte barnens föräldrar som drog i gång en proteststorm utan like. De ville väl, men pedagogerna kom i kläm mellan ledning och föräldrar.

– Vi menar att det ändå inte är huset som är lika med verksamheten – utan vi som jobbar där. Och barnen köpte flytten ganska snabbt, de tyckte att de fick mycket större lokaler, säger Helena Björkström.

När föräldraprotesterna väl hade lagt sig följde ett rörigt år med flytt, renovering, sjukskrivningar, övertalig personal och byte av skolledning – en ny chef som av naturliga skäl inte hade exakt samma visioner som företrädaren.

– Vardagen har inte fungerat och vi har bara väntat på att den ska börja göra det. Och det har varit så många praktiska problem, en ständig kamp med alla hantverkare. Jag är så trött på alla förseningar, att behöva vänta i flera månader på att hyllor ska komma upp, suckar Helena Björkström.

Ett signum för Eriksdalsvillan var också deras årliga sportlovsresor till fjällen. Men i år var det första gången på femton år som de firade sportlov i Stockholm. Resan ställdes in på order från rektor som ansåg att det har varit ett turbulent år och att det skulle bli för mycket för personalen.

I stället gjorde de som de brukar – fast hemma.

– Det blev faktiskt bra, barnen hade ett kul sportlov. Vi har gjort de saker som kännetecknar oss, som Vasalopp och Villanrännet på skridskor, säger Helena Björkström.

Om inte annat hade de i alla fall tur med vädret.

Frågan är om de lyckas upprätthålla det som de fick pris för, det vill säga den hälsofrämjande pedagogiken?

– Arbetssättet håller i sig, det är ryggraden som håller en uppe och gör att man klarar motgångar. Alla våra rutiner, all vår erfarenhet, säger Helena Björkström.

Något som hon och kollegan Lena Wretman ska föreläsa om på NCFF:s konferens i Örebro i april.

* Nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn och ungdom

ur Lärarförbundets Magasin