Läs senare

”Vi kan bygga sociala broar”

av Sara Djurberg
09 Apr 2018
09 Apr 2018

Hej Johan Ågren! Du jobbar med något som kallas ROA, ”respekt och aktivering”, på Djupadalsskolan i Malmö. Vad är det?

– Det innebär att jag och en annan fritidspedagog alltid är ute med barnen på rasterna under vår samverkanstid, det vill säga innan fritids börjar.

Varför gör ni det?

– Vi jobbar med vår likabehandlingsplan som grund och ett värdegrundsarbete under hela skoldagen. Eleverna har alltid tillgång till vuxna som är ute på rasterna, som de kan gå till om det är något, så att vi kan hantera situationer innan det blir konflikter. Vi är två fritidspedagoger som gör det under vår samverkanstid.

Mitt jobb

Namn: Johan Ågren.

Ålder: 41

Arbetsplats: Djupadalsskolan, Malmö.

Bor: Vellinge

Utbildning: Fritidspedagogutbildning med idrott som huvudämne.

Lön: 32 000 kronor.

Vad ger det?

– En extra trygghet på skolgården. Om en elev vill ta upp något behöver hen inte vara orolig för att det inte ska finnas någon vuxen att bolla med. Vår uppgift är också att snappa upp elever som kanske har svårt att bygga relationer.

Vad gör ni då?

–Det är olika. Man pratar eller leker sig fram. Vi har hela tiden olika aktiviteter på skolgården, som bollekar, spelhörna eller hästhoppningshinder, där vi försöker slussa in eleverna. Vi har också ett mentorssystem där de äldre eleverna planerar och genomför aktiviteter för de yngre barnen på rasterna, allt från pyssel till olika lekar och tipspromenader. Vi jobbar överlag mycket med att eleverna får vara med och forma aktiviteterna på rasterna. Då blir de rädda om verksamheten och känner förhoppningsvis en stolthet över den.

Vilken fråga brinner du mest för i fritidshemmet?

– Hur vi som fritidspedagoger kan inspirera eleverna och hjälpa dem som kört fast. Hur vi kan bygga sociala broar mellan elever, och mellan elever och oss vuxna. Om en elev hittar en positiv relation till en vuxen på skolan, som inte bara ser på saker ur skolans perspektiv utan upplevs som mindre kravfull, kanske skolan blir viktigare och lättare att acceptera för eleven.

När mår du som bäst på jobbet?

– Hela skoldagen. Den här rollen passar mig utmärkt, dels att få vara ute, dels att umgås med elever. Det är ett fantastiskt jobb.

Det här ger mig inspiration: 

”I föreningsidrotten på fritiden. Jag tror både skola och förenings­idrott kan lära av varandra. Jag hittar inspiration till ett visst ledarskap inom idrotten som jag tar med
mig i skolan.”

Senast lästa bok:

”Jag är ingen stor bokmal, men Fiskejournalen går alltid hem!”

Vad vill du bli bättre på?

– Jag får alltid höra att jag kan bli bättre på digitala verktyg på medarbetarsamtalen, men jag tycker att det är så tråkigt. Det är viktigare att vi reflekterar över hur vi använder oss själva som pedagogiskt verktyg i elevgrupper.

Hur ser det ut med planeringstid för dig?

– Jag har avstått från en del av planeringstiden för att jag tycker att jag behövs mer ute i verksamheten än att sitta och planera. Jag använder eleverna som bollplank, de är med och bestämmer vilka aktiviteter vi ska göra.

Har ni några fikaraster?

–När alla barn haft sin första rast har jag min fikarast, och utöver det har jag lunchrast. Jag vill betona att jag inte jobbar ensam, både jag och min kollega jobbar hårt med detta.

Vad skulle du vilja förändra på landets fritidshem?

– För tio år sedan fick jag höra om en undersökning bland mellanstadieelever om vad de önskar sig allra mest. Det var fler vuxna i sin närhet, helst mamma eller pappa, men om det inte var möjligt gick det bra med andra också. Jag skulle därför vilja se mer personal i fritidshemmen, det skulle lösa många sociala problem.

Vad är viktigast för dig just nu?

– Att fortsätta vara engagerad, eftersom det är då vi får resultat. Det krävs väldigt mycket engagemang för att få värdegrundsarbetet att fungera.

ur Lärarförbundets Magasin